En persons uppskattade energibehov, EER (estimated energy requirement), bestäms av kön, ålder, vikt, längd och aktivitetsnivå. Beräkningarna utgår från friska individer, men personer med vissa skador, brännskador eller annat trauma kan använda anpassade formler. Det finns dock flera situationer där standardberäkningarna för EER helt enkelt inte lämpar sig. Här går vi igenom de viktigaste undantagen.
Vuxna med fetma kan använda EER-beräkningen, men endast med justeringar. I stället för den faktiska kroppsvikten används justerad kroppsvikt, ABW (adjusted body weight). Formeln ser ut så här: [(aktuell kroppsvikt i kg – ideal kroppsvikt i kg) × 0,25] + ideal kroppsvikt i kg. För barn med fetma kan vårdpersonal använda EER-formeln, och då ger den lägsta aktivitetsnivån det mest träffsäkra resultatet.
Personer med cystisk fibros har en betydligt högre energiförbrukning än friska individer. De individuella energibehoven ligger vanligtvis mellan 120 och 200 procent av behovet hos en frisk person med samma ålder, kön, längd, vikt och fysiska aktivitetsnivå. Vikt och tillväxt hos personer med cystisk fibros bör därför följas noggrant för att säkerställa att kaloriintaget räcker till.
EER-beräkningar är inte tillämpbara på personer med utvecklingsstörning. Dessa individers tillväxt och viktförändringar – eller avsaknad av sådana – kräver kontinuerlig uppföljning. En person med cerebral pares kan exempelvis ha svårt att gå upp i vikt på grund av mindre muskelmassa och en därmed högre energiförbrukning, medan en person med myelodysplasi ofta har lägre energiförbrukning och därför löper större risk att utveckla övervikt.
Även för personer med spina bifida fungerar inte EER-formlerna. Äldre barn, ungdomar och vuxna med diagnosen löper förhöjd risk för fetma. Energiförbrukningen kan vara lägre på grund av kortare kroppslängd, en annorlunda kroppsammansättning samt låg aktivitetsnivå kopplad till rörelseproblem. Regelbunden uppföljning av vikt och tillväxt visar om energibehovet täcks.
Inom vården används särskilda ekvationer för att beräkna hur mycket näring ett för tidigt fött barn, eller ett barn med mycket låg födelsevikt, behöver. Ingen standardiserad beräkningsmodell finns dock för att fastställa EER hos dessa barn. Barn med mycket låg födelsevikt kan behöva mellan 120 och 150 kalorier per kilogram kroppsvikt per dygn för en tillräcklig tillväxt, beroende på deras specifika behov. Genom kontinuerlig kontroll av vikt och tillväxt kan vårdpersonal avgöra om barnet får i sig tillräckligt med energi.
EER-beräkningarna tar inte hänsyn till rökning som variabel. Eftersom nikotinet i cigaretter kan höja en rökares energibehov med upp till 10 procent kan rökare behöva äta mer än icke-rökare med samma ålder, vikt, längd, kroppsbyggnad och kön för att hålla sin vikt stabil.
EER-formlerna är ett bra verktyg för friska individer, men vid fetma, cystisk fibros, utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar, spina bifida, prematuritet och rökning krävs individuella anpassningar eller alternativa bedömningsmetoder. Regelbunden uppföljning av vikt och tillväxt är i alla dessa fall avgörande för att energiintaget ska motsvara kroppens faktiska behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online