Det är välkänt att äldre kan få svårt med den mentala förmågan efter en operation, enligt en artikel i nummer 6/2003 av tidskriften Clinical Anesthesiology. Tillståndet har numera ett officiellt namn: postoperativ kognitiv dysfunktion, ofta förkortat POCD. Kunskapen om hur tillståndet kan förutses och hur risken kan minska är dock fortfarande begränsad. Intressant nog kan lokalbedövning ge samma eller till och med sämre effekter än generell anestesi (narkos). Tillståndet liknar andra demenssjukdomar på vissa sätt, men det finns också flera viktiga skillnader.
Demens är en kronisk, progressiv försämring av hjärnans funktion. Det mest framträdande symtomet är korttidsminnesförlust. Demens innebär också problem med andra kognitiva funktioner, såsom olämpligt beteende, sämre omdömesförmåga samt svårigheter att lära sig, kommunicera, tänka klart och ta hand om sin egen säkerhet. Tillståndet kan bero på ett flertal medicinska orsaker, varav den vanligaste är Alzheimers sjukdom. Symtomen vid demens förvärras oftast gradvis över tid, i stället för att uppstå plötsligt efter en händelse som exempelvis en operation.
Postoperativ kognitiv dysfunktion är en försämring av den kognitiva förmågan som varar i veckor eller månader efter en operation. Tillståndet är allvarligt eftersom drabbade patienter har en ökad risk för sjukdom och död. Enligt en artikel i tidskriften Anesthesiology har patienter med POCD vid utskrivningen från sjukhuset större än genomsnittlig risk att avlida under de första tre månaderna efter operationen. De som har kvar POCD både vid utskrivning och tre månader senare löper dessutom högre risk att dö inom det första året efter ingreppet än patienter utan POCD.
De flesta återhämtar sig dock från en okomplicerad postoperativ kognitiv dysfunktion. Vid demens sker däremot ingen spontan återhämtning, om inte tillståndet orsakas av ett behandlingsbart underliggande problem.
Personer som befinner sig i ett tidigt stadium av odiagnostiserad demens kan vara extra sårbara för att utveckla postoperativ kognitiv dysfunktion, eftersom det redan pågår förändringar i hjärnan. De kommer sannolikt att få en demensdiagnos längre fram. Traumat i samband med en operation kan göra att en redan befintlig kognitiv svikt blir tydligare och träder fram. Operationen orsakar dock inte demensen i sig, enligt ett faktablad från 2007 utgivet av Alzheimer's Australia. Forskning pågår intensivt för att kartlägga orsakerna bakom POCD och finna metoder för att minimera risken.
En person som misstänks ha POCD genomgår en rad neuropsykologiska tester där olika delar av den mentala förmågan undersöks. Testerna kan bland annat omfatta ordinlärning, ordåterkallande, kognitiv flexibilitet, koncentrationsförmåga och minne. Genom att identifiera POCD kan patienterna följas noggrant, vilket hjälper till att minimera ytterligare skada.
Forskning visar att personer som genomgår hjärtkirurgi löper större risk att drabbas av POCD. Problem med den mentala funktionen ses dock även efter andra typer av operationer. Tillståndet är vanligare hos äldre patienter och uppstår oftast efter större kirurgiska ingrepp. Även patienter med posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) verkar löpa förhöjd risk att utveckla POCD.
Det finns ingen enskild orsak till POCD eller till den förändrade mentala funktion som kan uppstå efter anestesi och kirurgi. Tillståndet kan bero på kvarvarande effekter av anestesin, eller av de lugnande medel och smärtstillande läkemedel som används före och efter operationen. Narkotiska preparat och lugnande läkemedel kan orsaka förvirring hos äldre och bör därför ges i låga doser, eller undvikas helt, om postoperativ kognitiv dysfunktion misstänks. Även ventilation under anestesin kan påverka hjärnans pannlober. Kirurgi kan dessutom ge upphov till förändringar i ämnesomsättningen, vilket i sin tur kan bidra till POCD.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online