Kylaöverkänslighet är en direkt, förutsägbar konsekvens av svältsfysiologin vid anorexia nervosa. Det är inte bara "att frysa" – det speglar en systemisk nedstyrning av termogenes och värmebevarande.
- Förlust av isolerande fett: Subkutant fettvävnad är kroppens primära termiska isolering. Dess utarmning tillåter snabb värmeförlust till miljön.
- Minskat metabolisktempo (Adaptiv termogenes): Kroppen sänker basal metabolisk hastighet med 20–30 % för att spara energi, vilket drastiskt minskar intern värmeproduktion.
- Sköldkörtelnedreglering (Lågt T3-syndrom): Konvertering av T4 till aktivt T3 hämmas (euthyroid sick syndrome), vilket ytterligare minskar cellulär termogenes.
- Perifer vaskokonstriktion: Sympatiska nervsystemets överdrivning skjuter bort blod från huden och extremiteterna mot kärnorganen, vilket orsakar kyla händer och fötter (akrocyanos).
- Hormonell störning: Lågt östradiol, testosteron och leptin påverkar hypothalamisk termoreglering.
- Förlust av muskelmassa: Skelettmuskulatur genererar betydande värme i vila (basal metabolisk hastighet) och under aktivitet. Atrofi tar bort denna värmekälla.
Klinisk betydelse
- Bestående, allvarlig kyla signalerar en djup energibrister.
- Det förbättras med viktåterställande och metabolisk återhämtning.
- Det kan kvarstå i månader efter viktnormalisering på grund av kvarvarande hormonell anpassning (hypotalamus-hypofys-axel återhämtning dröjer).
Att adressera kylaöverkänslighet kräver näringsrehabilitering – att återställa kroppens bränsletillförsel så att den kan rådna att producera värme igen. Yttre uppvärmning (filtar, lager) ger bekvämlighet men fixar inte den underliggande fysiologin.
