Termen "plantar" syftar på fotens undersida. En plantarflexionskontraktur drabbar foten, tårna och ankeln och hindrar fotens normala rörelse. En kontraktur uppstår när muskler, ligament, senor och hud förkortas och spänns, vilket begränsar rörelseförmågan i området. Den bindväv som normalt är elastisk förlorar sin elasticitet, vilket försämrar ledens funktion. De vätskefyllda utrymmena runt lederna torkar ut, vilket i sin tur leder till fiberbildning.
Plantarflexion är en rörelse som innebär att man pekar med foten nedåt. Flera olika tillstånd kan orsaka att en kontraktur utvecklas i detta område. Bland dessa finns medfödda missbildningar, Huntingtons sjukdom, muskeldystrofi, cerebral pares, nervskador såsom stroke eller ryggmärgsskada, brännskador, skador på huden samt bristande användning av foten. Plantarflexionskontrakturer förekommer ofta hos personer som är sängliggande, sitter i rullstol eller har haft gips på foten under lång tid. I dessa situationer får lederna inte tillräcklig motion, eftersom både belastning och normal rörelse uteblir.
University of Maryland Medical Center rekommenderar att man noggrant övervakar utseendet på ankel, fötter och tår. Kontakta läkare om en kontraktur verkar hålla på att utvecklas. Var uppmärksam på nedsatt cirkulation, en böjd, vriden eller stel fot samt minskad rörlighet. En tidig insats hjälper till att minska risken för permanenta skador vid en plantarkontraktur. Genom att noggrant bevaka fötterna kan behandling påbörjas i tid.
Risken för att en kontraktur utvecklas är mindre om fötterna får tillräckligt rörelseomfång, motion, korrekt positionering och stretching under perioder av immobilitet, eller regelbundet vid kronisk sjukdom. Rörelseövningar som utförs av en fysioterapeut, en vårdgivare eller som en del av en egenrutin är avgörande för att förebygga kontrakturer. Research and Training Center on Independent Living rekommenderar att man stödjer fötterna på lämpligt sätt och ofta ändrar kroppsställning under dagen som en del av ett förebyggande program.
Cirka åtta muskler är involverade i fotens plantarflexionsrörelse. Om en kontraktur har utvecklats i dessa muskler krävs medicinsk intervention. Gipsning, skening eller kirurgi kan behövas för att töja de drabbade musklerna och ligamenten. Kirurgi utförs i svåra fall som inte har svarat på annan behandling. Vilket kirurgiskt ingrepp som väljs beror på vilka muskler som är involverade, och efter ingreppet krävs en period utan belastning samt skening. Resultaten varierar och kan ibland leda till svaghet i ankel och fot som försämrar rörligheten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online