En ankel-fot-ortos (AFO) ger patienter med svaga eller förtvinade lemmar stöd genom att hålla foten, ankeln och underbenet i rätt position. Patienter med spända eller kontrakterade muskler kan ha stor nytta av en AFO, liksom personer med fotfall, stroke-skador, cerebral pares eller vrickningar. En läkare kan också rekommendera en AFO till patienter med instabil ankel, plattfot eller en fot och ankel med smärtsam rörlighet.
Teknikern bygger AFO:n skräddarsytt för patienten. Den unika utformningen baseras på en negativ avgjutning – en form som skapas genom att gips eller annat formmaterial hälls i ett avtryck som tagits på patientens ben, skurits av och sedan fått torka. På så sätt får teknikern en perfekt kopia av ben, ankel och fot utan att patienten behöver befinna sig på plats i mottagningen.
Teknikern följer läkarens rekommendationer för att fastställa den exakta utformningen av AFO:n. Det finns fem olika typer av AFO, och tillverkningsteknikern måste därför veta precis vilken sorts ortos som ska gjutas. Datordesign används för att fastställa detaljerna vid varje gjutning och fräsning, och mindre korrigeringar kan göras i konstruktionen innan själva tillverkningen påbörjas.
Patienten får på sig en tubstrumpa innan avgjutningen görs. Detta hindrar gipset från att fastna mot huden. Ortosteknikern (i vissa fall läkaren själv) placerar foten och ankeln i så neutral position som möjligt och börjar därefter linda gjutmaterialet runt patientens lem. Avgjutningen bör återspegla den optimala positionen för lemmen, vilket ger bästa möjliga stöd och minskar behovet av justeringar i AFO-konstruktionen före tillverkningen.
När gipset lindats runt patientens lem markerar teknikern landmärken eller problemområden på gipsets utsida för att uppmärksamma tillverkningsteknikern på särskilda punkter. Gipset märks dessutom med vårdenhetens och läkarens namn samt patientens namn. Detta förhindrar förväxlingar eller misstag hos tillverkningsföretaget.
Gipset skärs sedan försiktigt av patientens ben. Remsor av gjutmaterial placeras på gipsets utsida för att försegla det i sin ursprungliga position.
Därefter får gipset torka i upprätt läge. Detta förhindrar att gipset deformeras under torkningen och gör det samtidigt lättare att frakta. Slutligen skickas gipset till ortostillverkaren, som använder det för att bygga AFO:n efter individuella mått.
Kärnan i en AFO tillverkas oftast av termoplaster. Termoplaster är att föredra eftersom de behåller sin form även när materialet värms upp igen, och eftersom de tål högbelastande aktiviteter som gång och löpning. Övriga material i en AFO kan omfatta metallleder, överdrag i läder eller syntetiskt tyg samt snörning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online