Orsaker till benanpassning: Så anpassar sig skelettet efter belastning

Ben är en levande, delvis böjlig vävnad fylld med en tjock, vätskeliknande substans som kallas märg. Benets insida är svampig och rik på blodkärl, medan den yttre strukturen är tät, stark och stel – perfekt för att bära kroppens vikt och ge kroppen dess form.

Stadierna av bentillväxt

Bentillväxt och benutveckling sker i tre distinkta stadier: osteogenes (benbildning), modellering och benförnyelse.

• Osteogenes – benbildning på mjuk vävnad under fosterutvecklingen och de tidiga tillväxtstadierna. Processen aktiveras även vid läkning av frakturer och benbrott.
• Modellering – nytt ben bildas på redan befintlig benvävnad från tidig barndom fram till tonåren.
• Benförnyelse (benombyggnad) – pågår hela livet, från tillväxt till död, och är den enda mekanism som kan förändra ben i ett vuxet skelett.

Benombyggnad består av två faser: bildning och resorption. Vid bildning, även kallad ossifikation, omvandlas mjuk brosk till hårt ben under späd- och barndomen. Vid resorption bryter specialiserade celler, så kallade osteoklaster, ner benets hårda ytterskal för att frigöra fosfat, magnesium och kalcium till blodet. Resorption kan också inträffa när benet saknar tillräcklig stimulans för att upprätthållas, exempelvis vid långvarig inaktivitet.

Wolffs lag

Den tyske anatom Julius Wolffs klassiska teori slår fast att "ben bildas och ändrar form beroende på musklernas spänningskraft och den tyngdkraftbelastning som vilar på dem". Med andra ord: benvävnaden anpassar sig efter den belastning den utsätts för genom att öka eller minska i storlek efter behov.

Kroppens muskler är fästa vid skelettet. När en muskel drar ihop sig drar den i benet och utsätter det för dragpåfrestning, vilket stimulerar benet att växa och härda. Muskelns massa lägger dessutom vikt på benet den är fäst vid. När en muskel växer ökar därför benet sin massa och densitet för att kunna bära muskelns vikt.

Träning och fysisk aktivitet

Ben anpassas genom stress och mekanisk stimulans, exempelvis träning. Bendensiteten är som högst i de kroppsdelar som utsätts för störst dragpåfrestning – alltså där musklerna är störst och starkast. Benstrukturen kan även anpassas till förändringar i viktbelastning, och benens celler styrs av lokala stressignaler, det vill säga belastning som bara uppstår i en viss del av kroppen, som när du lyfter fria vikter för att träna biceps.

Vid träning bidrar både gravitationskrafter och muskelbelastning till benanpassningen. Aktiviteter som promenader, löpning och trappklättring utnyttjar tyngdkraften för att stimulera bentillväxten, medan styrketräning med fria vikter utnyttjar muskelbelastningen. För bäst resultat rekommenderas en kombination av båda träningsformerna.