Radiografiska tekniker är olika förfaranden som röntgensköterskor och annan röntgenpersonal använder för att hjälpa till att diagnostisera och behandla medicinska tillstånd. Med hjälp av specifik utrustning, procedurer och tekniker kan de avbilda kroppens ben, vävnader och organ. Dessutom kan radiografiska undersökningar ge värdefull information om sjukdomar och andra tillstånd i kroppen.
Här går vi igenom de vanligaste teknikerna för medicinsk bildtagning och hur de används i vården.
Röntgen är en radiografisk teknik som använder kontrollerad strålning för att avbilda kroppens insida på film eller på en digital bildplatta. Olika kroppsdelar syns på olika sätt eftersom vävnadernas densitet påverkar hur bilden blir. Ben framstår som vita eftersom de absorberar större delen av strålningen, medan mjukvävnad som muskler, fett eller organ framstår som gråaktiga eftersom de släpper igenom mer strålning. När undersökningen är klar granskas bilden av en läkare med specialistutbildning i radiologi för att kunna ställa diagnos.
För att ta röntgenbilder måste personalen positionera patientens kropp eller röntgenapparaten så att ben och leder visas från bästa möjliga vinkel.
Magnetresonanstomografi, ofta förkortat MRI, kan användas för att identifiera bristningar i vävnader eller leder samt benkontusioner (benblödningar). MRI-undersökningar använder magnetfält i stället för röntgenstrålar för att ge tvärsnittsbilder av kroppen. Ett kontrastmedel injiceras eller intas via dryck så att vissa delar av kroppen blir tydligt synliga. Eftersom MRI ger högre kontrast än många andra undersökningar (som datortomografi) används metoden när flera olika eller detaljerade bilder av en särskild kroppsdel behövs.
Datortomografi, även kallat CT-skanning, är en radiografisk teknik som används när det krävs detaljerade bilder av komplicerade skador eller sjukdomar. CT producerar tvådimensionella bilder som ofta kan omvandlas till tredimensionella bilder när en helhetsbild behövs. Undersökningen ger tvärsnittsbilder av kroppen genom att använda speciell röntgenutrustning (och i vissa fall ett kontrastmedel) för att skapa flera bilder av kroppens insida.
Ultraljud är en annan typ av bildtagning som använder ljudvågor för att skapa diagnostiska bilder och visa många olika tillstånd i kroppen, bland annat under graviditet. Tekniken använder högfrekventa ljudvågor som träffar vissa delar av kroppens insida, varvid ekon sänds tillbaka till en datorskärm där en bild formas. Röntgenpersonalen måste föra en sond över kroppen eller inuti den för att skapa bilderna.
PET-undersökningar är en form av nuklearmedicinsk bildtagning. En PET-skanning mäter viktiga kroppsfunktioner som blodflöde, syreförbrukning och ämnesomsättning för att ge diagnostisk information och hjälpa läkare att bedöma hur väl organ eller vävnader fungerar. En radioaktiv spårsubstans (radiotracer) injiceras i patientens blodåder, sväljs eller inhaleras som gas. Substantielen samlas i den kroppsdel som ska undersökas och avger gammastrålar som fångas upp av en specialkamera och PET-skanner. Tillsammans med en dator mäts spårämnet för att få detaljer om funktion och struktur hos vävnader och organ, exempelvis hjärtat och hjärnan. Dessutom kan PET-undersökningar skilja mellan maligna (elakartade) och benigna (godartade) vävnader, vilket är till stor hjälp vid diagnos och behandling av cancer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online