Det finns två typer av bencystor: enkla (unicamerala) och aneurysmatiska bencystor. Båda är godartade och drabbar framför allt personer under 20 års ålder, enligt American Academy of Orthopaedic Surgeons (AAOS). De två typerna behandlas med olika metoder. Varken enkla eller aneurysmatiska bencystor är livshotande, men de kan orsaka komplikationer om de lämnas obehandlade.
Enkla bencystor, även kallade enkammarcystor, finns på en enda plats i ett enskilt ben. Enligt AAOS är lårbenet och överarmen de vanligaste platserna där dessa cystor uppstår. De flesta som har en enkel bencysta upplever inga symtom alls, men i vissa fall kan smärta och svullnad uppstå.
När cystan inte ger några besvär består behandlingen oftast av regelbundna röntgenkontroller för att följa dess utveckling. Ofta upptäcks cystan av en slump, till exempel när en röntgen tas för att utreda en helt annan åkomma.
Kirurgisk behandling blir aktuell om cystan orsakar kraftig smärta eller om benet börjar tunnas ut, eftersom ett försvagat ben med tiden kan brytas. Vid operationen skrapar kirurgen ur cystan, vilket lämnar ett hål i benet. Hålet fylls sedan vanligen med donerat benvävnad som ersättning. Om cystan varken ligger i ett känsligt läge eller har nått ett farligt stadium kan kirurgen istället välja att tömma den eller injicera kortison direkt i cystan.
Aneurysmatiska bencystor får det drabbade benet att expandera, vilket orsakar svullnad och smärta. Enligt Boston Children's Hospital är de mest utsatta områdena knäledens ben samt kotpelaren. Eftersom dessa cystor är mycket blodrika finns en risk för kraftig blödning under behandlingen. För att förebygga detta kan läkaren blockera de blodkärl som försörjer cystan innan själva behandlingen påbörjas.
När blödningsrisken har minimerats finns flera olika behandlingsmetoder:
Den vanligaste behandlingen är en operation som kallas curettage, det vill säga utskrapning av cystan. Kirurgen skrapar då bort den aneurysmatiska bencystan ur benet med ett skedformat instrument som heter curett. Det hål som uppstår fylls därefter med benvävnad från en donator.
Om det finns risk för att cystan ska återkomma kan kryoterapi användas. Vid denna metod fryses cystan kirurgiskt för att döda återstående celler. Möjliga biverkningar är nervskador och benbrott.
I sällsynta fall växer cystan så stor att hela benet måste tas bort. Detta övervägs dock endast för ben som kroppen klarar sig utan, exempelvis revben.
Strålbehandling används endast som sista utväg, när andra behandlingsmetoder inte har haft effekt. En apparat som avger högenergetiska strålar riktas mot cystan för att direkt döda dess celler.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online