Plantarflexion är den rörelse där foten böjs nedåt, till exempel när man står på tå eller trygger ifrån vid gång och löpning. Tre muskler i underbenets baksida fungerar som de främsta drivkrafterna för denna rörelse:
Gastrocnemius är den ytligaste och mest synliga muskeln i vaden. Den har två huvuden – ett medialt huvud och ett lateralt huvud – som båda urspringer från lårbenet (femur), just ovanför knäledens bakre del. Eftersom den passerar över knäleden bidrar gastrocnemius även till knäböjning.
Soleus ligger djupare under gastrocnemius och är en kraftfull, bred muskel som urspringer från skenbenet (tibia) och vadbenet (fibula). Till skillnad från gastrocnemius passerar den inte över knäleden, vilket gör den särskilt viktig för stabilitet och uthållighet – exempelvis vid stående och långsam gång.
Plantaris är en liten och tunn muskel med en lång sena. Den anses ha begränsad funktionell betydelse för kraftutveckling men kan bidra till plantarflexion samt till lätt knäböjning. Dess långa sena används ibland som transplantat vid kirurgiska ingrepp.
Alla tre musklerna samverkar i den så kallade triceps surae-gruppen och förenas i den gemensamma hälsenan – Achillestendonen – som fäster på hälbenet (calcaneus). Tillsammans utgör de kroppens starkaste muskelgrupp för att generera kraft vid avstamp, hopp och löpning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online