De två huvudtyperna av andningsmuskler – så fungerar de

De två huvudtyperna av andningsmuskler

I andningsprocessen är det framför allt två typer av muskler som ansvarar för att föra luft in i och ut ur lungorna: diafragman och de interkostala musklerna. Tillsammans skapar de de tryckförändringar som gör andningen möjlig.

1. Diafragman

Diafragman är kroppens viktigaste andningsmuskel. Den är kupolformad, ligger längst ner i bröstkorgen och skiljer brösthålan från bukhålan.

• Sammandragning (inandning): När diafragman drar ihop sig rör den sig nedåt och plattas ut. Brösthålan blir därmed större, trycket inuti sjunker och luft strömmar in i lungorna.
• Avslappning (utandning): När diafragman slappnar av återgår den till sin ursprungliga kupolform. Lungorna komprimeras och luften pressas ut.

2. De interkostala musklerna

De interkostala musklerna sitter mellan revbenen och består av två grupper med olika uppgifter:

• Yttre interkostala muskler (inandning): När dessa muskler drar ihop sig lyfts revbenen uppåt och utåt. Brösthålan vidgas, trycket sjunker och luft sugs in i lungorna.
• Inre interkostala muskler (utandning): Dessa ligger djupare än de yttre. Vid sammandragning drar de revbenen nedåt och inåt, vilket minskar brösthålans volym, höjer trycket och tvingar luften ut ur lungorna.

Samarbetet mellan musklerna

När diafragman drar ihop sig och de interkostala musklerna lyfter bröstkorgen ökar volymen i brösthålan. Trycket i lungorna sjunker då, vilket drar in luft genom näsan – en inandning äger rum. När musklerna därefter slappnar av och bröstkorgen sjunker minskar volymen, trycket stiger och luften pressas ut genom näsa och mun som en utandad andedräkt.

Vid ansträngd andning, exempelvis under fysisk träning, hjälps dessa muskler dessutom av så kallade accessoriska andningsmuskler, som magmusklerna och vissa nackmuskler, för att öka luftvolymen ytterligare.