
Tummen skiljer sig från de övriga fingrarna när det gäller benstrukturen. Medan pekfinger, långfinger, ringfinger och lillfinger vardera har tre falanger, består tummen endast av två: den proximala falangen och den distala falangen. Den mellersta falangen som de andra fingrarna har saknas alltså helt.
Räknar man även mellanhandsbenet – det så kallade metakarpalbenet som förbinder tummen med handroten – består tummen således av sammanlagt tre ben:
De andra fingrarna har däremot fyra ben vardera: tre falanger plus ett mellanhandsben. Det gör att tummen blir något kortare, men samtidigt kraftigare och mer flexibel än sina grannar.
Tummens unika uppbyggnad, tillsammans med sadelgelen vid basen, gör att den kan röra sig i flera olika riktningar och möta de övriga fingrarna. Denna förmåga, kallad opponering eller motsättning, är avgörande för greppfunktion och finmotorik. Utan den skulle vi inte kunna hålla i en penna, knäppa knappar eller plocka upp små föremål – funktioner vi lätt tar för granted i vardagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online