Elisabeth Kubler-Ross bok "On Death and Dying" från 1969 var världens första introduktion till de fem sorgestadierna. Hennes teorier har gett upphov till många efterföljande verk, och idag kan namn, antal och karaktär hos sorgestadierna variera beroende på vem du frågar eller vilken källa du konsulterar.
Det är dock viktigt att komma ihåg att sorgeprocessen är unik för varje person. Stadierna kan se olika ut beroende på individ, situation och typ av förlust – de behöver inte heller följas i en bestämd ordning.
Under förnekelsestadiet reagerar du på förlusten med misstro. Du kanske försöker förneka det som hänt och vägrar acceptera att förlusten verkligen har inträffat. Detta är ett sätt att skydda sig mot den smärta som förlusten orsakar. Många drar sig också tillbaka från andra och vägrar att prata om det som hänt.
I detta stadium kan du uppleva nästintill outhärdlig emotionell smärta, samt känslor av skuld och ånger över saker du aldrig hann göra tillsammans med den älskade. Du kan känna dig ur kontroll och ha svårt att fungera i vardagen.
Smärtan blandas ofta med utbrott av extrem vrede. Vreden kan riktas mot den du tror bär ansvaret för din smärta – den bortgångna personen, vänner och familj, världen i stort, eller Gud om du har en religiös tro. Du kan till och med känna vrede mot dig själv och tro att du kunde ha gjort något annorlunda. Ofta är denna vrede felriktad, eftersom ingenting hade kunnat göras för att förhindra det som hände.
Under förhandlingsstadiet kan du försöka slå "affärer" med Gud, universum eller andra högre makter. Du ber den högre makten ta bort förlusten eller smärtan i utbyte mot någon form av handling. Typiska exempel är löften om att återvända till kyrkan eller att sluta dricka och röka, i utbyte mot att få tillbaka den älskade.
Du kan också gå in i ett stadium av depression. Här följer en period av sorgsen reflektion under vilken du verkligt börjar inse hur stor förlusten är. Du kan isolera dig från andra och tillbringa långa stunder med minnen av den person du förlorat. Känslor av bedövning, ilska, tomhet och förtvivlan är vanliga.
Detta stadium kan inträffa vid en tidpunkt då vänner och närstående tycker att du borde ha börjat återhämta dig – vilket kan kännas extra tungt för den sörgörande.
Acceptans är stadiet där du erkänner förlusten och börjar bygga upp ditt liv på nytt. Du inser att förlusten är en verklighet som inte kan ändras eller ogöras. Känslorna av vrede, sorg och saknad bleknar långsamt, och du börjar åter kunna hantera vardagen och fokusera på sysslor som rör familj och arbete.
Acceptans betyder dock inte att du återvänder till fullkomlig lycka. Du kommer fortsätta att sakna den person du förlorat – men du lär dig att gå vidare och leva ett gott liv trots förlusten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online