Precis som att inga två människor är helt lika finns det inte heller två identiska sätt att hantera dödsfall och sorg. Hur sorgeprocessen ser ut påverkas av många faktorer – från relationen till den avlidne till omständigheterna kring dödsfallet. Ändå verkar det finnas ett gemensamt mönster i hur sorgen ofta tar sig uttryck. Här går vi igenom de känslor och reaktioner som många upplever när en närstående går bort.
Sorgen är psykets sätt att bearbeta döden. Känslan av sorg varierar från person till person, men beskrivs ofta som ett hål rakt genom hjärtat. Det är viktigt att erkänna sorgen och låta den ta den tid den behöver. Tiden läker inte alla sår, men med lite arbete och genom att tillåta sorgen att komma kan den lindras. Att förtränga sorgen är ohälsosamt och leder till onödigt lidande i framtiden.
En av de mest kända modellerna för sorgeprocessen utvecklades av psykiatern Elisabeth Kübler-Ross år 1969. I sina studier identifierade hon flera olika faser av sorg:
Förnekelsen kommer oftast först. Tanken "Det här kan inte pågå. Jag tror inte på det" är vanlig hos den sörjande. Många känner sig helt domna i detta skede.
"Varför jag?" är en frekvent tanke under ilskefasen. Här försöker den sörjande förstå varför den älskade har dött och söker mening i tragedin. Det är inte ens ovanligt att bli arg på den person som har gått bort.
"Jag skulle göra vad som helst för att få hen tillbaka." I desperation försöker den sörjande förhandla med Gud eller universum för att få tillbaka den förlorade närstående.
En person i depressionsfasen kan känna sig så ledsen att hen inte orkar göra någonting. Depressionen som orsakas av ett dödsfall liknar klinisk depression, men skiljer sig från den.
Acceptansen är en känsla av lugn som infinner sig när den sörjande har kommit till ro med förlusten av den älskade.
Trots att dessa beskrivs som sorgens faser finns det ingen given formel för att hantera en förlust. En person kan gå igenom faserna en i taget, eller hoppa mellan olika känslor fram och tillbaka. Döden är en traumatisk upplevelse, så det är inte ovanligt att känna sorg långt efter att den närstående har gått bort.
Det finns inget recept för vilka känslor som uppstår under sorgeprocessen, men vissa känslor rapporteras ofta:
Sörjande kan uppleva besvärande beteenden och symtom, som sömnlöshet eller överdriven sömn. Psyket kan bli så överbelastat att det stänger ner och vill sova, eller så kan det reagera genom att hålla dig vaken med tankar, ångest och sorg. Båda reaktionerna är vanliga, trots att de är mycket olika svar på samma händelse.
Det kan vara svårt att vara social efter att ha förlorat en närstående, och många drar sig undan från sociala situationer. Även om tillbakadragande är vanligt är det viktigt att inte fastna i fällan att vara helt ensam dag efter dag.
Med ett sinne fyllt av känslor, minnen och sorg kan det vara svårt att fokusera på konkreta uppgifter. Glömska och koncentrationssvårigheter är förväntade och vanliga.
Att föreställa sig den avlidnes röst, beröring eller doft är en vanlig konsekvens av sorgeprocessen. Det kan utlösas av olika yttre faktorer som väcker minnen av personen.
Kör inte bil eller använd farliga maskiner mitt i intensiv sorg. Ge dig själv tid att gråta, bli arg eller göra vad du behöver – på en trygg plats.
Undvik alkohol och droger. Även om det kan kännas som ett sätt att läka från situationen är effekten inte bara tillfällig, utan också extremt farlig och kan leda till ytterligare komplikationer.
Känslor av nedstämdhet är vanliga; självmordstankar är det inte. Om du får tankar på att avsluta ditt liv ska du söka hjälp omedelbart – kontakta din vårdgivare eller ring en jourlinje för självmordsprevention, exempelvis Självmordslinjen på 90101 i Sverige.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online