Klinisk depression är en psykisk sjukdom som orsakas av kemiska obalanser i hjärnan och som leder till både fysiska och känslomässiga besvär. Sjukdomen påverkar både sinnet och kroppen och betraktas ofta som ett kroniskt tillstånd som kräver långvarig behandling och uppföljning. Trots att depression är en av de vanligaste sjukdomarna i världen går den ofta odiagnostiserad och obehandlad. Det beror på många faktorer, bland annat stigma kring psykisk ohälsa samt att symtomen kan förväxlas med andra medicinska tillstånd eller förbises vid ordinära läkarbesök.
Depressionssymtom varierar kraftigt från person till person, vilket är en av anledningarna till att diagnosen kan vara svår att ställa. Vanliga symtom inkluderar trötthet och kraftlöshet, viktuppgång eller viktminskning, tappat intresse för hobbyer och aktiviteter, sömnsvårigheter, känslor av ledsamhet eller hopplöshet, koncentrationssvårigheter och problem med att fatta beslut, nedsatt sexlust samt återkommande gråtanfall.
Vissa läkare inkluderar depressionsfrågeformulär eller screening som en del av rutinmässiga besök, till exempel hälsokontroller. En screening kan också genomföras om patienten uppvisar flera av de typiska tecknen på depression. Formulären består av en serie frågor som hjälper till att avgöra om patienten visar tecken på sjukdomen. Psykiatriska yrkesverksamma använder ofta två etablerade screeninginstrument: Hamiltons depressionskala (Hamilton Rating Scale) och Becks depressionsinventering (Beck Depression Inventory).
Om vården misstänker att en patient lider av klinisk depression, eller om patienten själv tror sig vara deprimerad, kan hen remitteras till en psykologisk utredning hos en specialist inom psykisk hälsa. Utredningen innebär vanligtvis ett samtal med en läkare eller psykolog om ditt beteende samt dina tankar och känslor. Du får frågor om hur ditt beteende och din sinnesstämning påverkar ditt liv, vilka symtom du upplever och när du började märka dem. I utredningen ingår även frågor om du har självmordstankar eller tankar på att skada dig själv.
När klinisk depression misstänks kan läkaren även utföra en fysisk undersökning och ta fram en fullständig sjukdomshistoria. Detta hjälper till att utesluta andra medicinska tillstånd som kan ge symtom som liknar depression. Läkaren kan dessutom beställa rutinmässiga blodprover, bland annat blodstatus och prov på sköldkörtelfunktion, för att säkerställa att inte någon annan sjukdom ligger bakom besvären.
För personer som fått diagnosen klinisk depression finns flera olika behandlingsalternativ. Antidepressiva läkemedel förskrivs ofta för att påverka hjärnans kemi och därigenom förbättra sinnesstämningen. Bland de vanligaste läkemedelsgrupperna finns selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), noradrenalin- och dopaminåterupptagshämmare, tricykliska och tetrazykliska antidepressiva samt monoaminooxidashämmare (MAO-hämmare).
Många psykiatriska yrkesverksamma rekommenderar dessutom psykoterapi som komplement till läkemedelsbehandling. I terapin får patienten möjlighet att prata om sitt liv och sitt tillstånd, antingen i enskilda samtal eller i grupp. Patienter som inte svarar bra på läkemedel eller som har allvarliga suicidtankar kan erbjudas elektrokonvulsiv terapi (ECT), en behandling där elektriska strömmar används för att kortvarigt utlösa ett anfall i hjärnan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online