Melatonin är ett hormon och signalsubstans i hjärnan som spelar en central roll för att reglera sömn och kroppens dygnsrytm. Under senare år har den medicinska och psykologiska forskarkåren föreslagit att en överproduktion av melatonin, utlöst av förändringar i dagsljusets mängd och intensitet, kan vara en möjlig orsak till årstidsbunden depression (SAD) – en vanlig sinnesstörning. Även om hypotesen är trovärdig saknas det fortfarande tillräckligt med officiella studier för att fastställa sambandet helt säkert.
Melatonin bildas i tallkörteln (corpus pineale), en liten körtel som sitter högst upp på förlängda märgen i hjärnan. För att producera hormonet bearbetar tallkörteln aminosyran tryptofan – i populärkultur känt som det ämne i kalkonkött som gör oss sömniga efter en måltid. Den viktigaste signalen för att tallkörteln ska öka sin melatoninproduktion är mörker, medan starkt ljus hämmar produktionen. Hjärnan har därför naturligt högre nivåer av melatonin under skymnings- och nattetimmar än under dagen.
Den exakta funktionen hos melatonin i hjärnan är inte fullständigt kartlagd, men hormonets effekter är väl dokumenterade inom medicinsk forskning. Det kallas ibland skämtsamt för "vinterdvalahormonet", eftersom höga nivåer orsakar sömnighet, ett ökat sug efter mat rik på enkla och komplexa kolhydrater samt en längtan efter längre sömn. Tack vare dessa egenskaper har melatonin använts som stöd för personer med sömnrelaterade besvär, såsom kronisk insomni, bipolär sjukdom och jetlag.
SAD är en depressiv sjukdom som ofta debuterar i samband med årstidsväxlingar, exempelvis från sommar till höst eller vinter till vår. Symtomen – nedstämdhet, energilöshet, översömnighet och ökad ångest – tros hänga samman med förändringar i solljusets riktning och intensitet som följer med årstidernas gång. Det finns två former av SAD, en vinterform och en sommarform, där vinterdepressionen är klart vanligast. Behandlingen består oftast av antidepressiva läkemedel och ljusterapi med fullspektrumljus.
Det är logiskt att melatonin har pekats ut som en möjlig orsak till SAD, eftersom tillståndet ofta debuterar under de mörkare månaderna då det starka solljuset uteblir. Dessutom överensstämmer de typiska depressiva symtomen vid SAD – lägre energi, ökad sömnighet och sötsug – väl med symtomen på förhöjd melatoninproduktion. Att antidepressiva läkemedel, som bland annat blockerar melatoninreceptorer, dessutom verkar hjälpa mot besvären stärker hypotesen ytterligare. Teorin får dock en knorr: sommar-SAD, som inträffar när solljuset är som starkast, passar inte in i bilden och har ännu inte fått någon tillfredsställande förklaring.
Under de senaste decennierna har ett antal mindre studier genomförts för att utforska sambandet mellan melatonin och SAD. Den mest namnkunnige forskaren på området är Dr. Alfred J. Lewy, som sedan slutet av 1980-talet har gjort flera studier där melatoninnivåerna jämförs mellan en kontrollgrupp och en grupp med SAD-diagnos. Resultaten tyder på att melatonin kan spela en roll för en specifik undergrupp av patienter, men vilka karaktärsdrag som definierar denna grupp har ännu inte kunnat fastställas. Mer omfattande forskning krävs innan sambandet kan bekräftas definitivt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online