Känslor av smärta och vemod är vanliga efter förlusten av en älskad människa eller något betydelsefullt i livet. Det emotionella lidande som vi kallar sorg kan uppstå efter ett dödsfall, slutet på en relation, förlorad hälsa, en husdjurs död – eller förlusten av ett jobb, ekonomisk trygghet eller en dröm. Sorg är en högst personlig upplevelse som tar sig olika uttryck för varje människa, men sju tecken, eller stadier, återkommer hos många. Att känna igen dessa tecken är det första steget mot läkning.
Ett av de första tecknen som kan uppstå efter en förlust är chock. Detta stadium är en period av domning som många upplever när de först får beskedet. Vissa har svårt att gråta eller uttrycka känslor alls. Chocken kan kännas förvirrande, eftersom man inte känner någonting just när man egentligen väntar sig att drabbas av överväldigande sorg.
I förnekelsestadiet har den sörjande svårt att tro att förlusten verkligen har inträffat. Att förneka sanningen, förvänta sig att den älskade ska dyka upp vid sina vanliga tider och att skjuta upp beslut kring begravningen eller andra praktiska frågor – som att ändra försäkringar, ordna registreringar eller fylla i nödvändiga papper för ersättningar – är typiska markörer för detta skede.
Förhandling är det fruktlösa försöket att ingå en överenskommelse med ödet för att få mer tid med den förlorade personen. Den sörjande lovar saker som inte går att hålla, i ett försök att förhandla fram ett annat utfall genom att erbjuda sig att förändra sitt beteende. Det kan låta som: "Se till att detta inte händer, så lovar jag att förändra ____."
Skuldstadiet kännetecknas av djup ånger över olika aspekter av relationen till den avlidne. En sörjande i detta skede är upptagen av tankar på allt han eller hon önskar hade gjort eller sagt, men aldrig gjorde, och kan plågas av känslan av att ha försummat den älskade.
I ilskestadiet blir den sörjande överväldigad av orättvisan i sin förlust och upplever känslor som spänner från irritation över småsaker till ren vrede. Ilskan kommer oförutsägbart – riktad mot oväntade saker och vid oväntade tidpunkter. Den kan riktas mot läkare, Gud, den avlidne eller andra familjemedlemmar.
Detta stadium är en period av djup nedstämdhet, där att må dåligt blir ett tillfälligt normaltillstånd och slöheten infinner sig. Vardag, ensamhet och hopplöshet är vanliga känslor. Inget känns meningsfullt i detta skede, som ofta präglas av gråt, sömnproblem och känslomässig instabilitet.
Acceptans är det sista stadiet och innebär känslan av att sorgen har nått någon form av ro. Viljan och förmågan att gå vidare med livet växer fram. Minnena och kärleken består, men en känsla av läkning börjar ta form. Den sörjande börjar komma vidare med sitt liv och se fram emot framtiden med hopp.
Sorg är en naturlig process, men om känslorna av depression eller hopplöshet kvarstår under lång tid, eller om vardagen känns omöjlig att hantera, kan det vara klokt att söka hjälp hos en psykolog, kurator eller stödgrupp. Att prata med andra som gått igenom liknande erfarenheter kan göra stor skillnad på vägen mot läkning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online