Depression är inte bara ett psykologiskt tillstånd – den har tydliga biologiska grunder. Flera specifika anatomiska system i kroppen, däribland det centrala nervsystemet (alltså hjärnan), det perifera nervsystemet och det endokrina (hormonella) systemet, kan både utlösa och upprätthålla depression. Dessutom spelar vissa kemiska ämnen, såsom neurotransmittorer och BDNF, en avgörande roll i sjukdomsbilden.
Hjärnans limbiska system består av hypothalamus, amygdala och hippocampus. Detta nätverk styr humör, minne och hormonproduktion och påverkar därmed både de känslomässiga och beteendemässiga aspekterna av depression. När kommunikationen inom detta system rubbas kan symtom som nedstämdhet, ångest och koncentrationssvårigheter uppstå.
Hypothalamus reglerar två viktiga körtlar inom det endokrina systemet: hypofysen och binjurarna. Dessa körtlar utsöndrar stresshormoner som är kopplade till depression, bland annat noradrenalin, kortisol och katekolaminer. Hormonerna påverkar i sin tur de sympatiska och parasympatiska delarna av det perifera nervsystemet. En långvarig aktivering av detta stressystem, ofta benämnt HPA-axeln, kan bidra till att depressiva symtom förvärras över tid.
Det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet reglerar "automatiska" kroppsfunktioner som hjärtfrekvens, andningsfrekvens och blodflödet mellan viljestyrda och autonoma muskler. Vid depression kan balansen mellan dessa system störas eller försämras. Det fysiologiska resultatet kan beskrivas som att samtidigt trycka på gaspedalen och bromsen – kroppen hamnar i ett tillstånd av inre konflikt och obalans.
Neurotransmittorer är kemiska budbärare som gör det möjligt för hjärnans celler, de så kallade neuronerna, att kommunicera med varandra. Tre neurotransmittorer är särskilt viktiga vid depression: serotonin, noradrenalin och dopamin. Dessa finns rikligt i det limbiska systemet, och en obalans i dem har kopplats till depressiva symtom. De flesta antidepressiva läkemedel verkar just genom att påverka tillgängligheten av dessa ämnen i hjärnan.
BDNF (Brain-Derived Neurotrophic Factor) är ett protein i hjärnan som bland annat främjar bildningen av receptorer för neurotransmittorer på nervcellernas yta. Man kan säga att BDNF skapar fler "landningsplatser", vilket gör att neuronerna lättare kan ta emot signaler från andra neuroner. Lägre nivåer av BDNF har kopplats till både stress och depression. Antidepressiva läkemedel verkar delvis fungera genom att begränsa hur stress sänker BDNF-nivåerna, vilket stödjer hjärnans förmåga att anpassa sig och återhämta sig – den så kallade neuroplasticiteten.
Depression är en komplex sjukdom där flera kroppsliga system samspelar. Genom att förstå samspelet mellan det limbiska systemet, hormonerna, det autonoma nervsystemet och hjärnans kemiska budbärare blir det tydligare varför effektiv behandling ofta kräver en helhetssyn på både kropp och psyke.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online