Pensioneringen och åldrandet kan vara en berikande tid för somliga och en skrämmande tid för andra. Många undrar vad deras mor- och farföräldrar ska fylla sina dagar med när hälsan försämras, den sociala kretsen krymper och de tidigare ansvarsområdena försvinner. Inom samhällsvetenskapen har detta fenomen länge studerats, och en av de mest kända förklaringsmodellerna är disengagementteorin – teorin om socialt tillbakadragande.
Disengagementteorin, som formulerades av forskarna Elaine Cumming och William Henry i boken "Growing Old" (1961), hävdar att äldre människor oundvikligen drar sig tillbaka från det sociala livet i takt med att de åldras. Enligt teorin är detta tillbakadragande en naturlig och ömsesidig process: individen släpper taget om sina sociala roller, samtidigt som samhället successivt förbereder sig på personens bortgång.
En central del av teorin handlar om sociala roller. De roller som en person burit genom livet – som yrkesverksam, förälder eller aktiv medlem i föreningar – överges, även om dessa roller en gång varit mycket betydelsefulla. Den sociala kretsen blir därmed successivt allt smalare, och kontakten med omvärlden minskar för varje år.
Enligt teorin spelar dödens oundviklighet en avgörande roll. Medvetenheten om att livet går mot sitt slut gör att äldre kopplar bort sig från vardagens krav och förväntningar. Samtidigt börjar även personer i den äldres närhet interagera allt mindre, vilket ytterligare förstärker tillbakadragandet. Processen beskrivs alltså som ömsesidig – båda parter förbereder sig på separationen.
När den fysiska förmågan minskar och den återstående tiden känns kortare känner sig många äldre mindre skyldiga att leva upp till andras förväntningar. Istället prioriteras egna behov och önskemål. Detta kan innebära att man väljer att inte engagera sig i aktiviteter som man inte själv finner meningsfulla, utan helt fokuserar på det som känns rätt just då.
Sedan 1970-talet har disengagementteorin fallit ur gunst inom forskarsamhället. Studier har nämligen visat att äldre människor reagerar mycket olika på åldrandet – det finns ingen universell mall för hur åldrande ska upplevas eller hanteras. Många äldre hittar tvärtom nya vägar att delta i livet, utvecklar nya intressen och visar på betydande personlig tillväxt långt upp i åldrarna. Alternativa perspektiv, såsom aktivitetsteorin och kontinuitetsteorin, har därför fått större genomslag i modern gerontologisk forskning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online