Klinisk depression erkändes som ett eget tillstånd tidigt i psykologins och psykiatrins historia. Även om symtomen kan variera från person till person definieras klinisk depression som en psykologisk och psykiatrisk störning när den börjar störa det normala vardagslivet. Klinisk depression är inte ett tecken på personlig svaghet eller något som kan önskas bort – det är ett tillstånd som kräver professionell medicinsk behandling. Genom åren har behandlingsformerna sträckt sig från enkel psykoterapi till dagens mest moderna läkemedel.
De tidiga behandlingarna av depression via psykoterapi var psykodynamiska, där patienten uppmanades att utforska frågor som kunde ligga bakom depressionen. Det innebar ofta att man grävde i patientens djupa och mörka hemligheter för att hitta verkliga eller inbillade förluster som utgjorde roten till sjukdomen. Senare, mer framgångsrika psykoterapeutiska behandlingsformer har omfattat både kognitiv terapi och beteendeterapi.
Imipramin var ett tidigt antidepressivt läkemedel som fortfarande används ibland. Det tillhör gruppen tricykliska antidepressiva. Eftersom det kan ge vissa negativa biverkningar förskrivs det ofta inte längre, utan modernare antidepressiva föredras i stället. Biverkningar kan bland annat vara hjärtklappning, suddig syn, förstoppning och lågt blodtryck.
Monoaminoxidashämmare, eller MAO-hämmare, är faktiskt äldre än imipramin och utvecklades redan på 1950-talet. De verkar genom att hindra enzymet monoaminoxidas från att bryta ner signalsubstanserna noradrenalin, serotonin och dopamin. När dessa substanser inte bryts ned ökar mängden av dem i hjärnan. På grund av ett flertal biverkningar förskrivs MAO-hämmare vanligtvis endast när SSRI- eller SNRI-preparat har prövats utan framgång. Biverkningar inkluderar bland annat dåsighet, förstoppning, illamående, lågt blodsocker, muskelryckningar och minskad sexlust.
Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) är en nyare grupp antidepressiva som introducerades 1987. Exakt hur de fungerar är i själva verket inte helt känt, vilket gör att SSRI kan påverka varje patient olika. Man vet att de förhindrar signalsubstansen serotonin från att återabsorberas av hjärnan, vilket höjer serotoninnivåerna. Varje persons serotoninåterupptagningsmekanism tycks dock vara unik, och SSRI kan därför ha olika effekt hos olika personer. Biverkningarna är milda och ovanliga men kan innefatta illamående, torr mun och huvudvärk.
De nyaste antidepressiva läkemedlen är serotonin-noradrenalinåterupptagshämmare, eller SNRI, som liknar SSRI. Skillnaden är att de dessutom hämmar återupptaget av en andra signalsubstans som kallas noradrenalin. Genom att minska återupptaget av dessa två signalsubstanser höjs deras nivåer i hjärnan. Förhöjda nivåer av noradrenalin och serotonin har ofta en positiv effekt vid klinisk depression.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online