Både ångest och depression är vanliga och helt normala känslomässiga reaktioner på stressiga händelser i livet. När dock något av tillstånden blir så frekvent eller intensivt att det uppfyller diagnoskriterierna i American Psychiatric Associations Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders kan det handla om ett allvarligt psykiskt hälsotillstånd som kräver medicinsk utredning och behandling.
Här går vi igenom de mest etablerade behandlingsmetoderna – från läkemedel och psykoterapi till elektrokonvulsiv terapi och motion.
Antidepressiva läkemedel är receptbelagda preparat som är utvecklade för att normalisera nivåerna av signalsubstanser i hjärnan – naturliga kemiska ämnen som styr humöret. Exakt hur mekanismen fungerar har forskarna ännu inte helt klarlagt. Bland de viktigaste signalsubstanserna finns dopamin, noradrenalin och serotonin.
De mest förskrivna antidepressiva medlen är SSRI-preparat (selektiva serotoninåterupptagshämmare) som Celexa (citalopram), Prozac (fluoxetin) och Zoloft (sertralin). Även MAO-hämmare, SNRI-preparat (serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare) samt tricykliska antidepressiva finns tillgängliga, vilket ger patienten möjlighet att pröva sig fram till den medicin som passar bäst.
Två huvudformer av psykoterapi används för att behandla depression:
KBT hjälper den drabbade att identifiera och minska negativa tankemönster och beteenden som driver på och förlänger depressionen.
Denna form hjälper patienten att hantera problematiska relationer som bidrar till och förvärrar den psykiska ohälsan.
Behovet av psykoterapi varierar från person till person. Vid svårare depression krävs ofta längre behandling, som i många fall kombineras med medicinering.
Om varken läkemedel eller psykoterapi ger tillräcklig lindring finns elektrokonvulsiv terapi (EKT) som alternativ – tidigare kallad chockbehandling. Metoden har under senare år genomgått betydande förbättringar och saknar dokumenterade negativa mentala biverkningar, vilket gjort att den gamla stigmatiseringen i stort sett försvunnit.
Vid behandlingen leds elektriska impulser till patienten under narkos, vilket innebär att inga smärtor känns. Sessionerna kan ges flera gånger i veckan, veckovis eller månadsvis under perioder upp till ett år.
Det finns ett flertal läkemedel som hjälper till att kontrollera svårighetsgraden av ångestsyndrom. Bland dem märks de ovan nämnda antidepressiva (MAO-hämmare, SSRI och tricykliska preparat), som kan förändra hjärnans kemi på ett gynnsamt sätt och minska ångestsymtomen efter ungefär en månads behandling.
Andra vanliga alternativ är bensodiazepiner, som oftast endast förskrivs under korta perioder på grund av risken för beroende, samt betablockerare, som förebygger vissa fysiska symtom i samband med ångest, exempelvis hjärtklappning och darrningar.
Inom psykoterapin för ångesttillstånd används ofta kognitiv beteendeterapi. Det är en tvådelad metod som dels hjälper patienten att förändra sitt tänkande för att minska tankar som väcker eller förstärker rädsla, dels ändrar hur personen reagerar på situationer som utlöser ångest.
Sådan terapi brukar vara som mest effektiv när den kombineras med medicinering.
Regelbunden fysisk aktivitet är ett ytterligare effektivt verktyg för att hantera både ångest och depression, särskilt i kombination med psykoterapi eller läkemedel. Att motionera i minst 30 minuter tre till fem dagar per vecka kan öka produktionen av endorfiner – kroppens egna må bra-hormoner – vilket förbättrar humöret och lindrar symtomen vid dessa psykiska sjukdomar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online