Vid egentlig depression (svår depressiv störning) lyckas inte hjärnbarkens strukturer kontrollera de känslor som väcks av överaktiva emotionella centra. När hjärnan fungerar onormalt hålls de hormonella mekanismer som stödjer ett gott humör på en alltför låg nivå. Här är de viktigaste förändringarna som sker i hjärnan vid depression.
Hos personer med egentlig depression är den högre hjärnbarken, inklusive prefrontala cortex, mindre aktiverad. När aktiviteten minskar kan inte hjärnan tillräckligt väl kontrollera negativa känslor, samtidigt som uppmärksamhet och minnesförmåga försämras.
Svåra och återkommande depressionsperioder kan leda till förlust av hjärnvävnad i de underaktiva regionerna. Områden i frontalloben kan därigenom minska i storlek över tid.
Blodflödet och den nervösa aktiviteten ökar i amygdala, ett centralt område som bearbetar känslor. Även thalamus, som fungerar som hjärnans relästation för sinnesintryck, kan förstoras markant.
I synapserna i hjärnans centra sjunker serotonin, en av de viktigaste signalsubstanserna som höjer humöret, ibland till nivåer som understiger hälften av det normala. De system i hjärnan som stimuleras av serotonin – och som håller sinnet lugnt så att det kan vila och sova – blir därmed mindre aktiva.
Hjärnan reglerar dessutom bristfälligt de system med noradrenalinneuron som styr kroppens adrenalinhalter, vilket ytterligare bidrar till obalansen i det emotionella systemet.
Sammanfattningsvis innebär egentlig depression en kombination av underaktivitet i hjärnbarken, överaktivitet i känslocentra samt rubbningar i viktiga signalsubstanser som serotonin och noradrenalin – en obalans som tillsammans påverkar humör, tankeförmåga och sömn.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online