Livshändelser kan påverka människors allmänna sinnesstämning. Många säger att de blivit "deprimerade" efter en dålig dag eller besvärande nyheter. Sådana händelser kan kännas nedstämsamma, men de flesta återgår till sina normala dagliga funktioner relativt snabbt. Vid klinisk depression förlängs däremot dessa negativa känslor i dagar, veckor, månader eller till och med år.
Klinisk depression kännetecknas fysiskt av en allmän brist på energi. Symtomen är inte direkt kopplade till substanser eller substansmissbruk, även om sådana kan bidra till besvären. Patienter kan verka sova i flera dagar i sträck eller ligga till sängs under långa perioder. Ofta förekommer också oförklarliga kroppsliga smärtor, allmän irritabilitet och snabb trötthet vid små ansträngningar.
Diagnostiserade patienter lider ofta av irrationella tankar om skuld, värdelöshet och självtvivel. Intresset för aktiviteter som en gång gav glädje minskar kraftigt, och vardagliga sysslor som att gå till jobbet eller skolan känns övermäktiga. Självmordstankar och oförklarliga fixeringar vid döden kan också förekomma. Det är viktigt att notera att 10 till 15 procent av patienter med diagnosen depression begår självmord. Om klinisk depression lämnas obehandlad kan episoderna pågå i åratal.
Orsakerna till klinisk depression varierar från person till person. Episoder kan utlösas av en negativ livshändelse, exempelvis ett dödsfall i familjen. Ibland kan trauma, såsom sexuella övergrepp eller barnmisshandel, leda till en depressiv episod. För andra kan substansmissbruk vara en bidragande faktor, särskilt för personer som befinner sig i återhämtning från beroende.
Utan en professionell bedömning kan symtomen på klinisk depression likna andra tillstånd. En fixering vid specifika traumatiska händelser eller vid självmord kan likna en tvångsstörning. Personer som av yttre skäl vill uppnå en depressiondiagnos kan försöka simulera symtomen. Även ångest- och stressrelaterade störningar kan orsaka perioder med låg energi eller onormalt lång sömn, vilket gör en noggrann differentialdiagnostik avgörande.
Behandlingen kan innefatta antidepressiva läkemedel. Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) hjälper till att reglera patientens serotoninnivå, vilket i sin tur stabiliserar humöret. Läkemedel som Xanax (alprazolam) kan ibland ordineras mot samtidig ångest, men används normalt inte som förstahandsval vid depression. Psykoterapi ordineras också ofta för att hjälpa patienten att hantera sin sjukdom. Vissa terapiformer fokuserar på att bearbeta grundorsakerna till depressionen, medan andra behandlingsplaner inriktas på att förändra beteenden och tankemönster för att bryta negativa tankecykler. En kombination av läkemedel och samtalsterapi ger ofta bäst resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online