Egentlig depression (svår depressiv störning) är ett medicinskt tillstånd som vanligtvis kännetecknas av kraftigt nedsatt stämning, låg självkänsla, bristande intresse för aktiviteter och en oförmåga att känna glädje. Tillståndet är mycket allvarligt och kan göra en person helt arbetsoförmögen. Av alla personer som lider av egentlig depression begår 3,4 procent självmord, och personer med depression löper dessutom större risk att insjukna i andra medicinska sjukdomar samt har en kortare förväntad livslängd.
Egentlig depression antas hänga samman med nivåerna av vissa signalsubstanser som kallas monoaminer. Tre exempel på monoaminer är serotonin, noradrenalin och dopamin. Noradrenalin är en stimulerande signalsubstans som även kan liknas vid adrenalin, dopamin ansvarar för hjärnans "behagkänslor", medan serotonin är involverat i att reglera effekterna av andra signalsubstanser.
Eftersom serotonin antas bidra till att styra effekterna av andra signalsubstanser tror man att en brist på serotonin kan få andra nervbanor i hjärnan att fungera oregelbundet, vilket i sin tur kan leda till depression. Forskning har också visat att stressiga händelser, i kombination med vissa genetiska brister i serotoniproduktionen, kan utlösa egentlig depression. Många antidepressiva läkemedel verkar just genom att höja serotoninnivåerna i hjärnan.
Vissa forskare anser att monoaminhypotesen är alltför förenklad. Studierna har inte lyckats koppla egentlig depression till någon specifik dysfunktion eller störning inom monoaminsystemet, och läkemedel som tömmer hjärnan på monoaminer ger inte heller upphov till depression hos friska personer. Detta tyder på att sjukdomsbilden är betydligt mer komplex än vad hypotesen antyder.
Bestämda områden i hjärnan har visats upp onormal aktivitet hos personer med egentlig depression. Raphekärnorna – den del av hjärnstammen som producerar serotonin – och nucleus suprachiasmaticus, som reglerar kroppens "inre klocka" respektive dygnsrytm, är de områden som påverkas starkast. Depression sänker även aktiviteten i det ventrala tegmentala området, den del av hjärnan som styr kroppens upplevelse av glädje och belöning.
Man tror att det vid egentlig depression råder en viss växelverkan mellan sjukdomens fysiologiska och psykologiska aspekter. Onormal hjärnaktivitet skapar känslan av nedstämdhet samt en bristande förmåga att känna glädje, vilket gör att patienten känner sig ledsen och tillbakadragen. Som en följd därav börjar patienten ägna sig åt beteenden som ytterligare förstärker depressionskänslorna, vilka i sin tur förstärker de onormala aktivitetsmönstren i hjärnan. Denna onda cirkel förklarar varför depression ofta kräver både läkemedelsbehandling och psykologiskt stöd för att kunna brytas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online