Diabetes drabbar cirka 23,6 miljoner vuxna och barn i USA. Den grundläggande behandlingsstrategin vid diabetes kombinerar kost, fysisk aktivitet och läkemedelsbehandling. Läkemedlen utgörs antingen av diabetespiller eller av insulin. Insulin finns i en rad olika beredningar och används för att behandla typ 1-diabetes, vissa patienter med typ 2-diabetes samt graviditetsdiabetes.
Insulinpreparaten skiljer sig åt framför allt när det gäller hur snabbt de börjar verka och hur länge effekten kvarstår i kroppen. Nedan går vi igenom de viktigaste kategorierna.
Insulin finns i flera formuleringar som har olika verkningstoppar och olika lång verkan. Huvudkategorierna är snabbverkande insulin, korttidsverkande insulin, mellanverkande insulin och långtidsverkande insulin.
Injicerbart insulin levereras antingen i små flaskor (vialer) eller i patroner som passar insulinpennor. Exubera, ett inhalerbart insulin, godkändes av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA i januari 2006 som behandling för både typ 1- och typ 2-diabetes. Det blev därmed det första insulinet som kunde andas in i stället för att injiceras, även om produkten senare drogs tillbaka från marknaden.
Snabbverkande insulin – känt under namnen lispro eller Humalog – är den form som verkar allra snabbast. Effekten sätter in inom fem till femton minuter efter injektionen och når sin topp inom cirka 60 minuter. Detta insulin ges därför vanligtvis i samband med måltider.
Allt insulin hjälper till att reglera blodsockret genom att flytta socker från blodet ut i kroppens celler, där det omvandlas till näring och energi. På så sätt förebyggs även hyperglykemi, det vill säga onormalt höga blodsockernivåer.
Korttidsverkande insulin kallas ofta för reguljärt insulin och administreras liksom snabbverkande insulin runt måltiderna. Effekten etablerar sig cirka 20 till 40 minuter efter injektionen och varar sedan i ungefär sex timmar. Humulin S och Insuman Rapid är exempel på korttidsverkande insuliner.
Mellanverkande insulin ser grumligt ut – de flesta andra insuliner är klara – eftersom det blandats med ett ämne som gör att det tas upp långsamt i kroppen. NPH och Lente är exempel på mellanverkande insuliner.
Ultralente är ett långtidsverkande insulin som börjar verka sex till tio timmar efter administrering och har en verkanstid på 20 timmar eller mer. Det tas vanligtvis tidigt på morgonen eller vid läggdags.
Glargine (insulinglargin) är ett mycket långtidsverkande alternativ som börjar verka inom en timme efter injektionen och därefter bibehåller en jämn och stabil effekt i kroppen under hela dygnet – 24 timmar.
En allvarlig risk vid insulinbehandling är svår hypoglykemi, det vill säga mycket lågt blodsocker. Tillståndet är en akut medicinsk nödsituation som kräver omedelbar åtgärd. Typiska varningstecken är svaghet, förvirring, svettningar, darrningar samt oro eller ångest.
Patienter som behandlas med insulin bör alltid följa sin läkares eller diabetessköterskans rekommendationer gällande dosering, tidpunkt för injektioner och blodsockerkontroller för att minimera risken för både hög och lågt blodsocker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online