Ett hemangiom, ofta kallat jordgubbsmärke, är en onormal ansamling av blodkärl vars orsak fortfarande är okänd för forskarna. Hemangiom kan uppstå i huden eller i inre organ och finns oftast redan vid födseln, men de kan också visa sig några månader senare. När de sitter i huden syns de som tydligt röda förändringar. De väcker särskilt oro hos föräldrar när de förekommer i ansiktet eller på huvudet hos spädbarn. De flesta hemangiom går att behandla, men vissa kan vara farliga.
Genom åren har medicinsk forskning identifierat flera olika typer av hemangiom. Kapillära hemangiom ligger i hudens yttersta lager och involverar, som namnet antyder, kapillärer. De syns som markerade röda förändringar. Kavernösa hemangiom är däremot inte synliga som röda fläckar; de utgörs av mjuka, blodfyllda hålrum under hudytan. Hemangiom kan även vara blandade (sammansatta), vilket innebär att de har både ytliga och djupa komponenter.
Forskningen har också visat att de flesta hemangiom följer ett mönster i sin utveckling. Först kommer en snabb tillväxtfas, följd av en viloperiod, varefter hemangiot börjar involvera, det vill säga dra sig tillbaka.
Vissa hemangiom försvinner helt och lämnar få eller inga spår; detta är vanligt vid lindriga ytliga förändringar. Stora kavernösa hemangiom kan också försvinna på egen hand, men lämnar då troligen huden permanent förändrad.
Ytliga hemangiom ger normalt inte upphov till allvarliga medicinska komplikationer, även om det krävts forskning och långvariga patientobservationer för att fastställa detta. Inre hemangiom kan däremot orsaka allvarliga problem, såsom blödningar, och behöver behandlas snabbt och aktivt. Dessutom kan synliga missbildningar – särskilt stora ansiktsmissbildningar – ha psykosociala konsekvenser och leda till osäkerhet samt svårigheter i sociala sammanhang.
De största komplikationerna uppstår vid inre hemangiom eller när tillväxten av ett inre eller yttre hemangiom stör kroppens funktioner, exempelvis syn, andning, ätande, hörsel eller organfunktion. Ett hemangiom på ögonlocket kan till exempel hindra den normala synutvecklingen hos små barn. Stora kavernösa hemangiom kan också drabbas av sekundära infektioner och bilda sår. Blödningar är vanliga, särskilt efter en skada, och kraftiga blödningar kan kräva omedelbar vård.
Forskningen visar att olika behandlingar passar olika hemangiom, även om läkare inte alltid är överens om bästa tillvägagångssätt.
De flesta hemangiom är ytliga i början. Dessa kan behandlas med laser, exempelvis pulserad färglaser, diodlaser eller sklerolaser, om de upptäcks tidigt. Lasern krymper blodkärlen, vilket gör förändringen mindre. Med upprepade behandlingar kan den nästan helt försvinna.
Injektioner av kortikosteroider direkt i den ytliga förändringen, med eller utan kryobehandling med flytande kväve, kan användas för relativt små hemangiom som inte sitter i ansiktet. Större förändringar kräver ofta kortikosteroider i tablettform. Alfa-interferon kan ges vid hemangiom som inte svarar på steroidbehandling eller som är problematiska eller livshotande. Allvarliga biverkningar som påverkar gångförmågan kan dock uppstå hos 10–12 procent av patienterna, varför läkemedlet inte är förstahandsval.
Plastikkirurgi används för hemangiom som inte svarar på andra behandlingar och som medför livshotande komplikationer eller bestående missbildningar. Hemangiom som orsakar missbildningar, växer snabbt eller blockerar kropps- eller organfunktioner kan kräva tidig och aggressiv kirurgisk behandling.
Cirka 30 procent av alla hemangiom syns redan vid födseln, även om de sällan är fullt utvecklade då. Flickor löper fem gånger större risk än pojkar att få hemangiom, och personer med ljus hy föds oftare med dem än någon annan etnisk grupp. Ett barn som föds med en vikt under 1 kilo har 26 procents risk att ha hemangiom, och hela 83 procent av alla hemangiom sitter på huvud och hals.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online