Vad används DXA-testet till? En guide till bentäthetsmätning och kroppsanalys

Vad är DXA?

DXA står för dual-energy X-ray absorptiometry, på svenska även kallad tvåenergiröntgenabsorptiometri. Det är en diagnostisk undersökning som används för att mäta benmineraltäthet (BMD) samt kroppens sammansättning. Undersökningen är snabb, smärtfri och använder en mycket låg dos röntgenstrålning, vilket gör den till en säker metod för både diagnos och uppföljning.

Vad mäter undersökningen?

Benmineraltäthet (BMD) anger hur mycket mineraler, främst kalcium och fosfor, som finns i skelettet. Ett högt mineralinnehåll ger starkare ben, medan ett lågt innehåll ökar risken för frakturer. Genom att mäta tätheten i exempelvis ländrygg och höft kan läkaren få en tydlig bild av skelettets styrka.

Vilka sjukdomar kan DXA diagnostisera?

DXA-undersökningen används framför allt för att diagnostisera och övervaka följande tillstånd:

• Osteoporos (benskörhet) – ett tillstånd där benen blivit så porösa och sköra att de lätt bryts.
• Osteopeni – en förtunning av benmassan som utgör ett tidigt stadium mot benskörhet.
• Vissa metaboliska sjukdomar – tillstånd som påverkar ämnesomsättningen och därmed benuppbyggnaden.

Undersökningen används också för att följa upp effekten av behandling, till exempel vid medicinering mot benskörhet, och för att bedöma frakturrisken hos patienter i riskzonen.

Mätning av kroppssammansättning

Förutom bentäthet kan DXA användas för att analysera kroppens sammansättning. Undersökningen ger exakta värden för:

• Kroppens fettprocent och fördelning av fettvävnad
• Skelettmassa (benmassa)
• Mager massa, det vill säga muskler och andra icke-fettvävnader

Denna typ av analys används ofta inom idrottsmedicinen, vid viktkontrollprogram och i forskning, eftersom den ger mer detaljerad information än vanliga mått som BMI.