
Färgblindhet beror på mutationer i generna som styr våra synpigment. Den vanligaste formen är röd-grön färgblindhet, som orsakas av mutationer i generna som kodar för de röda och gröna tappcellspigmenten i näthinnan.
Generna för rött och grönt pigment ligger på X-kromosomen. Eftersom män bara har en X-kromosom (medan kvinnor har två) är risken betydligt större att en man föds med denna typ av färgblindhet. En kvinna behöver nämligen mutationen i båda sina X-kromosomer för att påverkas, medan det räcker med en enda muterad kopia hos en man.
Det finns två huvudtyper av röd-grön färgblindhet:
Protanopi – orsakas av en mutation i genen som kodar för det röda tappcellspigmentet. Personen har svårt att se röda nyanser.
Deuteranopi – orsakas av en mutation i genen som kodar för det gröna tappcellspigmentet. Detta är den vanligaste formen av färgblindhet.
En ovanligare form är blå-gul färgblindhet, som orsakas av mutationer i genen som kodar för det blå tappcellspigmentet. Denna gen ligger på kromosom 7, som inte är kopplad till könet. Därför drabbar blå-gul färgblindhet män och kvinnor i lika hög grad.
En person med färgblindhet kan ha svårt att skilja mellan vissa färger, till exempel rött och grönt eller blått och gult. I vissa fall kan det även vara svårt att urskilja olika nyanser av samma färg. Detta kan påverka vardagen på olika sätt – från val av kläder till tolkning av trafikljus och diagram.
Färgblindhet kan diagnostiseras med ett enkelt synundersökningsprov, ofta med så kallade Ishihara-tester där siffror visas i prickmönster. Det finns även genetiska tester som kan identifiera den specifika mutation som orsakar färgblindheten.
Idag finns ingen botande behandling för färgblindhet. Däremot finns det flera sätt att underlätta vardagen:
Med rätt verktyg och anpassningar kan de flesta personer med färgblindhet leva ett helt normalt liv utan större begränsningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online