
Downs syndrom, även känt som trisomi 21, är en av de vanligaste orsakerna till medfödda funktionsvariationer. Tillståndet påverkar nyfödda och kan ge ett avvikande fysiskt utseende, en intellektuell funktionsnedsättning samt flera samtidiga hälsotillstånd.
Orsaken är en extra kromosom som uppstår under äggets utveckling, men forskarna vet ännu inte säkert vad som utlöser avvikelsen. Risken ökar med moderns ålder vid graviditet. Det finns i dag inget sätt att förebygga Downs syndrom, men diagnostiska tester kan ge blivande föräldrar information om tillståndet redan innan födseln.
Med rätt behandling och god vård kan personer med Downs syndrom leva lyckliga och relativt normala liv. Att lära sig känna igen tecknen på tillståndet främjar förståelsen och hjälper föräldrar att hantera både utmaningarna och glädjen med att fostra ett barn med Downs syndrom.
Titta noga på ditt spädbarn eller din bebis. Många barn med Downs syndrom visar inga tydliga avvikelser vid födseln, även om vissa gör det. Ansiktsdragen kan framstå som små, med platt näsrygg, stor tunga och liten mun. Titta också på barnets ögon – många barn med Downs syndrom har mandelformade ögon.
Kontrollera barnets muskeltonus. Barn med Downs syndrom framstår ofta som slappa eller överrörliga i lederna och saknar fast muskulatur. Det kan göra det svårt för dem att hålla upp huvudet när de växer, eller orsaka okordinerade rörelser när de når efter eller griper föremål.
Granska barnets öron. Ibland har barn med Downs syndrom öron som inte har en normal form. Om du är osäker, kontakta alltid din barnläkare – det kan finnas helt andra förklaringar till sådana avvikelser.
Titta på barnets händer. I vissa fall har barn med Downs syndrom större händer än normalt, och lillfingrarna kan ibland böjas inåt. Kom ihåg att stora händer inte automatiskt betyder att ditt barn har Downs syndrom. Undvik att dra förhastade slutsatser – se istället efter tecken och symtom i grupp, inte var för sig.
Observera barnets tillväxttakt. I de flesta fall växer barn med Downs syndrom långsammare än jämnåriga och når kanske aldrig normala mått för längd och vikt. Låt barnläkaren regelbundet mäta längd och vikt, och håll utkik efter tecken på försenad utveckling, exempelvis vid krypning, gång och tal.
Om du upptäcker flera av dessa tecken hos ditt barn, kontakta din barnavårdscentral eller barnläkare. Endast en medicinsk bedömning, ofta i kombination med genetisk testning, kan ge en säker diagnos. Tveka aldrig att ställa frågor – tidig upptäckt och tidigt stöd gör stor skillnad för barnets utveckling och livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online