Nyckelbudskap
Diklofenak kan höja blodtrycket. Patienter med hypertoni, kardiovaskulär sjukdom eller njurinsufficiens bör använda det med försiktighet och endast under medicinsk övervakning.
Mekanism för blodtryckshöjning
- COX-2-hämning → minskad prostaglandin E₂ och I₂ → förlust av renal vaskodilatation och natriures.
- Resultat: ökad natriumretention, expanderad plasmavolym, ökad systemisk vaskulär resistans.
- Kan svaga effekten av blodtryckssänkande läkemedel, särskilt ACE-hämmare, ARB och diuretika.
Evidens
- Meta-analyser visar att diklofenak ökar systoliskt blodtryck med cirka 3–5 mmHg; kardiovaskulär riskprofil jämförbar med selektiva COX-2-hämmare (coxiber).
- PRECISION-studien visade celecoxib non-underlägsen naproxen/ibuprofen för kardiovaskulär säkerhet; diklofenak jämfördes inte direkt men har liknande COX-2-selektivitet.
Kliniska rekommendationer
- Bedöm kardiovaskulär risk innan terapi inleds.
- Använd lägst effektiva dos under kortast möjliga tid.
- Övervaka blodtryck inom 1–2 veckor efter start, därefter periodiskt.
- Fördra topisk diklofenak (gel/plåster) för lokaliserad smärta – minimal systemisk upptag.
- Överväg alternativ: paracetamol, fysioterapi, icke-NSAID-analgetika.
Kontraindikationer
Okontrollerad hypertoni, hjärtsvikt (NYHA klass II–IV), post-CABG, aktiv GI-blödning, svår njur- eller leverinsufficiens.
