Ett hjärtbelastningstest syftar till att undersöka hur hjärtat fungerar under fysisk ansträngning jämfört med i vila. Testet mäter hur väl blodet flödar genom hjärtats kransartärer när hjärtat utsätts för stress och kan därmed avslöja blockeringar eller förträngningar som annars skulle kunna gå obemärkta. Resultaten kan också ge en indikation på risken för hjärtsjukdom.
Det finns flera olika metoder för att genomföra ett belastningstest, bland annat arbets-EKG på löpband, farmakologiskt (kemiskt) belastningstest, nukleärt belastningstest samt belastningsekokardiografi. Nedan följer en steg-för-steg-beskrivning av de vanligaste protokollen.
Så går ett hjärtbelastningstest till
Grundläggande protokoll inför testet
- Informera patienten. Berätta hur testet går till och ge tydliga instruktioner om fasta samt vilka läkemedel som ska pausas före undersökningen. Ange vilka kläder och skor som passar bäst. Svara på patientens frågor och låt hen skriva under nödvändiga samtyckesformulär.
- Förbered patienten. Låt patienten ta av nödvändig klädsel och ge hen en sjukhuskappa med öppning framåt, så att elektroderna enkelt kan fästas på bröstet.
- Koppla på utrustningen. Fäst EKG-elektroder och kabeldragning på bröstet efter behov. Anslut även apparater för blodtrycksmätning och mätning av syresättningen.
- Ta utgångsvärden. Mät blodtryck, syresättning och puls i vila. Dessa basvärden används sedan för att jämföra vilovärdena med värdena under belastning.
Farmakologiskt (kemiskt) belastningstest
Detta test används när patienten inte klarar av den fysiska ansträngning som krävs. Ett läkemedel injiceras via dropp och simulerar kroppens reaktion på motion.
- Genomför det kemiska belastningstestet när patienten inte kan utföra den fysiska aktivitet som krävs. Testet efterliknar motion genom att ett läkemedel tillförs intravenöst.
- Anslut och starta ett koksaltdropp i patientens hand eller arm. Droppet används för att tillföra det läkemedel som behövs för testet.
- Injicera läkemedlet i droppet. De vanligaste preparaten är adenosin, dipyridamol eller dobutamin.
- Fortsätt att mäta blodtryck, syresättning och puls under hela proceduren. Notera alla symtom som patienten uppvisar, exempelvis andnöd, bröstsmärta eller oregelbunden hjärtrytm.
Nukleärt belastningstest
Det nukleära belastningstestet används för att identifiera vilka delar av hjärtat som är skadade respektive friska. Proceduren kombinerar fysisk belastning med en injicerad isotop och bildtagning.
- Sätt en IV-nål (dropp) i patienten. Den används för att injicera isotopen.
- Påbörja löpbandsprovets belastningstest. Cirka två minuter innan testet avslutas injiceras isotopen i droppet, följt av koksaltlösning så att isotopen fördelas jämnt i kroppen.
- Vänta cirka fem minuter så att isotopen hinner tas upp i hjärtat. Bildtagning tidigare än så kan ge ett otillförlitligt resultat.
- Placera patienten i bildgivaren (scannern) och registrera de bilder som behövs.
Belastningsekokardiografi (stress-ekokardiografi)
- Låt patienten börja gå på löpbandet. Öka hastigheten i steg med ungefär tre minuters mellanrum.
- Mät blodtryck och syresättning före varje hastighetsökning. Dokumentera även de symtom som patienten uppger.
- Avbryt testet om patienten anger att hen nått sin maximala belastningsnivå, eller om EKG-registreringen visar tecken på hjärtproblem. Notera symtom som bröstsmärta, yrsel, trötthet, svimmelskänsla eller andningssvårigheter.
- Fortsätt övervaka patienten tills hjärtat återgått till normalt läge. Det bedöms utifrån blodtryck, puls och EKG-baslinjen.
Efter avslutat test bör patienten vila under övervakning tills värdena stabiliserats. Alla resultat ska alltid tolkas av legitimerad sjukvårdspersonal, som avgör om ytterligare utredning eller behandling behövs.
