
Att drabbas av blödningar efter menopausen kan kännas skrämmande, särskilt eftersom man länge har vant sig vid att inte ha några blödningar alls. Många blir därför oroliga över att något inte står rätt till. Även om blödningar efter menopausen oftast inte tyder på någon sjukdom, kan de i vissa fall vara ett tecken på att något är fel. Därför bör de alltid tas på allvar och aldrig ignoreras.
Enligt Marcy Holmes, certifierad klimakteriespecialist som skriver för womentowomen.com, definieras blödning efter menopausen som varje blödning som uppstår hos en kvinna som inte haft någon menstruation under de senaste tolv månaderna. Först efter ett helt år utan mens räknas en blödning som postmenopausal.
Det är faktiskt relativt vanligt. Ungefär tjugo till trettio procent av alla kvinnor upplever någon form av blödning eller fläckning efter att menopausen inletts. Trots detta bör blödningen alltid utredas, eftersom frekvensen inte säger något om den enskilda orsaken.
Blödningar efter menopausen orsakas i de flesta fall av de hormonella förändringar som sker i kroppen efter menopausen. När östrogennivåerna sjunker blir slidans och livmoderhalsens slemhinnor tunnare och känsligare, vilket kan leda till irritation och fläckningar. Detta tillstånd kallas ibland vaginal atrofi och är en mycket vanlig orsak till lätta blödningar.
Hormonbehandling med östrogen eller gestagen, som många kvinnor använder mot klimakteriebesvär, kan också ge upphov till oregelbundna blödningar. Andra godartade orsaker inkluderar polyper i livmodern eller livmoderhalsen samt förtjockning av livmoderslemhinnan.
Det finns dock ett viktigare skäl att ta blödningarna på allvar: de kan i vissa fall orsakas av onormal celltillväxt i livmodern, vilket i värsta fall kan utvecklas till livmodercancer. Ju tidigare en sådan förändring upptäcks, desto bättre är behandlingsmöjligheterna.
Regeln är enkel: alla blödningar som uppstår efter menopausen bör leda till ett besök hos läkaren, även om de är lätta eller bara består av fläckar. Läkaren kan undersöka orsaken genom en gynekologisk undersökning och i förekommande fall en ultraljudsundersökning eller ett vävnadsprov från livmoderslemhinnan. I de flesta fall visar undersökningen att orsaken är godartad, men det är endast genom en medicinsk bedömning som man kan tryggt utesluta allvarligare sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online