Sekreten från de endokrina körtlarna – alltså hormonerna – distribueras i hela kroppen via blodet. Till skillnad från exokrina körtlar, som avger sina sekret genom kanaler till kroppens ytor eller ihåliga organ, saknar de endokrina körtlarna utgångsgångar. Istället frisätts deras produkter direkt i blodbanan.
När hormonerna har syntetiserats och förpackats i små blåsor, så kallade vesiklar, inne i körtelcellerna sker frisättningen genom en process som kallas exocytos. Vid exocytos smälter vesiklarna samman med cellmembranet och tömmer sitt innehåll ut i den omgivande vävnadsvätskan, varifrån hormonerna snabbt tas upp av de fina blodkärl, kapillärer, som omger körteln.
Väl i blodbanan transporteras hormonerna med blodströmmen genom hela kroppen. Vissa hormoner färdas fritt i plasman, medan andra är bundna till transportproteiner. Även om hormonerna passerar praktiskt taget alla celler i kroppen påverkar de endast vissa celler – de så kallade målcellerna. Det beror på att målcellerna har specifika receptorer som passar just det aktuella hormonet, ungefär som en nyckel som bara passar ett visst lås.
När hormonet binder till receptorn på sin målcell utlöses en rad kemiska reaktioner som ger upphov till hormonets specifika effekt. På detta sätt kan hormonerna verka på avlägsna celler och organ samt samordna olika funktioner i kroppen, exempelvis ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion och hantering av stress. Tillsammans bidrar detta till att upprätthålla homeostasen – kroppens interna balans.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online