Pemfigus vulgaris är en av flera sällsynta och besläktade hudsjukdomar som klassificeras som autoimmuna sjukdomar. Sjukdomen är behandlingsbar och inte smittsam, men den kan vara kraftigt försvagande och känslomässigt påfrestande, särskilt i ett tidigt skede.
De främsta symtomen på pemfigus vulgaris är blåsor och sår på slemhinnor, till exempel i munnen och på könsorganen, samt på huden. Blåsorna kan bilda skorpa, spricka, vätska ur sig, fjällas av, återkomma och sprida sig till nya områden.
Miami Valley Hospital rapporterar att cirka hälften av alla patienter först utvecklar blåsor i munhålan innan blåsor uppstår på huden. Hudblåsorna sprider sig ofta snabbt och kan leda till allvarliga komplikationer som i värsta fall kan bli livshotande.
Pemfigus vulgaris uppstår när immunsystemet bildar antikroppar som angriper proteiner i slemhinnorna och hudens yttersta lager. Detta gör att cellerna i vävnaden lossnar från varandra, vilket leder till blåsbildning. Vad som triggar igång produktionen av dessa antikroppar är dock fortfarande okänt.
Personer i åldern 50 till 60 år samt personer med judiskt eller indiskt ursprung löper större risk att insjukna i pemfigus vulgaris. Sjukdomen kan dock drabba människor i alla åldrar, etniska grupper och etniciteter. Risken är även förhöjd hos personer som redan lever med en annan autoimmun sjukdom.
Orala kortikosteroider används för att kontrollera sjukdomen genom att minska och läka blåsor, sår och infektioner. Behandlingen botar dock inte sjukdomen utan syftar till att hålla symtomen under kontroll. Vid svåra fall kan sjukhusvård krävas för att förebygga komplikationer, exempelvis livshotande infektioner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online