Kolonhydrering använder specialutrustning för att rengöra och fukta tarmkanalen. Även god vätskebalans i kroppen är avgörande för hälsan, men att utföra själva proceduren hemma är farligt och rekommenderas inte.
Lavemang och andra metoder för att skölja tarmarna har funnits sedan forntida egyptisk tid. Metodernas popularitet nådde sin topp i USA under 1920-talet och har minskat stadigt sedan 1980-talet.
Kolonygieniker eller terapeuter utför hydrering genom att föra in plastslangar via ändtarmen upp i tjocktarmen. En maskin pumpar upp till 20 gallons (cirka 75 liter) vätska i nedre tarmen. Processen upprepas därefter två eller flera gånger.
I British Journal of Pharmacology anger forskaren Dr. C.L. Hirota att hydrering av tjocktarmen är viktig, men att patienter med inflammatorisk tarmsjukdom sannolikt inte svarar på kolonhydrering och istället bör använda andra former av behandling.
I november 2008 varnade American Cancer Society för att kolonhydrering är onödig och farlig. Riskerna inkluderar vätskeöverskott, skador på tarmen, obehag och till och med dödsfall. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA har dessutom inte godkänt någon maskin för kolonbevattning för användning.
Enligt Institutes of Medicine får kroppen i sig vätska i många former, bland annat när man dricker vatten, kaffe och te samt äter frukt och grönsaker. Urinens färg är det enklaste sättet att avgöra om vätskemängden i kroppen är tillräcklig – frisk urin är nästan helt klar. Genom att dricka tillräckligt med vätska dagligen och äta en fiberrik kost med grönsaker och frukt kan du på ett naturligt och säkert sätt hålla magen och tarmarna i balans, utan riskfyllda ingrepp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online