Blodet som flyter tillbaka till hjärtat genom venerna har ett något lägre pH – alltså en lite surare miljö – än det syrerika blodet i artärerna. Skillnaden är liten men mätbar, och den har en tydlig fysiologisk förklaring: koldioxid.
Det normala pH-värdet för artärblod ligger mellan 7,35 och 7,45, i genomsnitt cirka 7,40. Venöst blod ligger något lägre, vanligen mellan 7,31 och 7,41, i genomsnitt runt 7,35. Skillnaden på bara några hundradelar kan låta obetydlig, men i kroppens känsliga syra-bas-balans är den fysiologiskt betydelsefull.
När kroppens celler förbränner syre och näringsämnen bildas koldioxid som en avfallsprodukt. Koldioxiden diffunderar ut i kapillärblodet och transporteras med det venösa blodet tillbaka mot lungorna. En del av koldioxiden löser sig i blodplasman och reagerar med vatten, vilket bildar kolsyra. Kolsyran avger i sin tur vätejoner, och det är dessa som sänker pH-värdet – blodet blir därmed något surare på sin väg genom venerna.
Trots att venöst blod kontinuerligt tillförs syra hålls pH-värdet inom mycket snäva gränser. Blodet innehåller effektiva buffertsystem, framför allt bikarbonatsystemet samt hemoglobinet, som binder överskottet av vätejoner. När det venösa blodet når lungorna avges koldioxiden vid utandningen, mängden kolsyra minskar och pH stiger åter innan blodet pumpas ut i den systemiska cirkulationen som nytt, syrerikt artärblod.
Blodet i venerna är surare än artärblodet eftersom det transporterar koldioxid från kroppens celler till lungorna. Under transporten bildas kolsyra i blodet, vilket sänker pH något. Tack vare kroppens kraftfulla buffertsystem och den kontinuerliga avgasningen av koldioxid i lungorna är skillnaden dock liten, och blodets pH hålls stabilt inom det smala intervall som livsviktiga organ behöver för att fungera optimalt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online