Vilka är symtomen på kolit?

Kolit är en inflammation i tjocktarmen, den nedre delen av tarmkanalen. Tillståndet kan ha många olika orsaker – allt från bakteriella eller virala infektioner till autoimmuna reaktioner, som vid ulcerös kolit och Crohns sjukdom. Symtomen varierar beroende på vilken typ av kolit det rör sig om och kan sträcka sig från lindriga besvär till så kraftig smärta att kirurgisk behandling blir nödvändig.

Smärta före tarmtömning

Kolit förknippas ofta med buksmärtor som kommer i intensiva vågor, ofta följda av en tarmtömning. Smärtan sitter vanligtvis i nedre delen av buken och kan lindras något efter avföring.

Blod i avföringen

Blod i avföringen kan tyda på kolit, men kan också bero på andra mag- och tarmsjukdomar. Det är dock viktigt att komma ihåg att blod inte alltid förekommer hos patienter med kolit. Vid synligt blod bör man alltid kontakta läkare för utredning.

Tenesmus

Tenesmus innebär en ständig, trängande känsla av att behöva tömma tarmen, även när tarmen redan är tom. Detta obehagliga tryck är ett vanligt symtom vid kolit och beror på inflammationen i ändtarmens slemhinna.

Konstant smärta

Beroende på typen av kolit kan den drabbade uppleva mer eller mindre konstant buksmärta, som ofta förvärras före och efter tarmtömningar. Intensiteten kan variera från mild värk till skarpa, stickande smärtor.

Diarré

Personer som lider av ihållande och återkommande diarré kan behöva utredas för kolit, eftersom diarrén kan signalera en infektion eller inflammation i tarmen. Vid kraftig eller långvarig diarré finns dessutom risk för vätskebrist, vilket gör att vårdbehovet bör bedömas.

Feber

Om en infektion ligger bakom besvären kan feber och frossa vara tecken på kolit – men endast i kombination med andra symtom. Feber tyder ofta på att kroppen aktivt bekämpar en infektion eller kraftig inflammation och bör alltid följas upp av sjukvården.

När ska man söka vård?

Sök vård om du har kraftiga buksmärtor, blod i avföringen, hög feber eller tecken på vätskebrist. En läkare kan ställa diagnos genom bland annat blodprov, avföringsprov och koloskopi, och därefter rekommendera lämplig behandling.