Proteiner vi äter måste brytas ner till sina byggstenar – aminosyror – innan kroppen kan ta upp dem. Detta arbete utförs av en grupp enzymer som kallas proteaser eller proteolytiska enzymer. De klipper långa proteinkedjor till allt mindre peptider och slutligen till enskilda aminosyror som kan absorberas i tunntarmen och användas i kroppens metabolism.
Pepsin bildas i magsäcken och är mest aktiv i den sura miljön där. Det påbörjar nedbrytningen av proteiner redan i magsäcken genom att dela dem i mindre peptider.
Trypsin bildas i bukspottkörteln och utsöndras till tunntarmen, där det aktiveras av den alkaliska miljön. Enzymet bryter vidare ner de peptider som pepsin har skapat till ännu kortare kedjor samt en del fria aminosyror.
Kymotrypsin är ett annat proteas från bukspottkörteln som verkar i tunntarmen. Precis som trypsin delar det peptider i mindre fragment och frigör aminosyror.
Elastas är ytterligare ett enzym från bukspottkörteln. Dess specialitet är att bryta ner elastin, ett fiberbildande protein som finns i bindvävnad.
Karboxipeptidaserna är en grupp proteaser som klipper loss aminosyror från peptidkedjans karboxylände (C-terminal).
Aminopeptidaser gör motsatsen: de frigör aminosyror från peptidens aminoände (N-terminal).
Dessa proteaser arbetar i samverkan längs hela matsmältningskanalen. Magsäckens sura miljö aktiverar pepsin, medan bukspottkörtelns enzymer fullbordar arbetet i tunntarmens alkaliska miljö. På slemhinnans yta i tunntarmen finns dessutom enzymer som delar de allra kortaste peptiderna, så att aminosyrorna kan tas upp i blodet och användas för exempelvis muskelbyggande, hormonproduktion och andra livsviktiga processer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online