Pepsinet som förs från magsäcken till tunntarmen inaktiveras nästan omedelbart av den alkaliska miljön där. Pepsin är ett proteinnedbrytande enzym som fungerar optimalt i magsäckens starkt sura miljö, med ett pH på runt 1,5–2.
Tunntarmen har däremot ett pH på cirka 8, alltså svagt basiskt. När den sura magsaftsmassan – den så kallade chymen – kommer in i tolvfingertarmen kan pepsinet inte längre bibehålla sin struktur eller funktion. Enzymet förlorar därmed sin förmåga att klyva proteiner och blir helt verkningslöst.
För att skydda tarmväggarna och skapa rätt förutsättningar för fortsatt digestion utsöndrar bukspottkörteln bikarbonatjoner direkt in i tunntarmen. Bikarbonaten neutraliserar den sura chymen och höjer pH-värdet till en nivå som gynnar de enzymer som arbetar vidare i tarmen.
Eftersom pepsinet slutar fungera övertar bukspottkörtelns egna proteaser, främst trypsin, chymotrypsin och karboxypeptidas, uppgiften att bryta ner proteinerna vidare till mindre peptider och aminosyror. Även lipaser och amylas från bukspottkörteln är beroende av denna neutrala miljö för att effektivt kunna spjälka fett respektive kolhydrater.
Sammanfattningsvis innebär tunntarmens alkaliska miljö att pepsinet snabbt inaktiveras, samtidigt som bikarbonatutsöndringen och bukspottkörtelns enzymer säkerställer att proteinmatsmältningen fortsätter på ett effektivt sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online