Rabdomyolys är en sjukdom där skelettmuskulaturen bryts ned, vilket i svåra fall kan leda till njursvikt. Denna potentiellt livshotande sjukdom har funnits i århundraden, men det var inte förrän under 1900-talet som forskare och läkare på allvar började studera och förstå tillståndet.
Enligt vissa forskare kan sjukdomen ha varit känd redan under biblisk tid. Bibeln innehåller en skildring av vad som möjligen kan vara rabdomyolys i Fjärde Mosebok 11:31–33. Under israeliternas vandring genom öknen kräver folket mat och får vaktlar – men strax därefter utbryter en farsot.
Rabdomyolys kallas ibland även "koturnism", uppkallat efter Coturnix, det dominerande vaktelsläktet. Vilda vaktlar äter odört, ett växtgift som kan göra människor svårt sjuka om de konsumerar köttet i stora mängder. De flesta moderna uppdragna vaktlar är dock helt säkra att äta.
I början av 1900-talet gjorde läkare som undersökte patienter efter jordbävningar och andra katastrofer, bland annat under Blitzen 1941, viktiga framsteg i kunskapen om detta tillstånd. Läkarna misstänkte att myoglobin – ett syrebindande protein i muskelcellerna – kunde vara en avgörande faktor, eftersom ämnet påträffades i offrens urin.
År 1944 genomförde den brittiske läkaren E. Bywaters ett banbrytande experiment som bevisade att njursvikten orsakades just av myoglobin. Hans arbete lade grunden för den moderna förståelsen av sjukdomen.
Rabdomyolys kan orsakas av flera olika faktorer:
Tryck- eller krosskador mot musklerna
Blockering av blodflödet
Blixtnedslag
Långvarig och överdriven fysisk ansträngning
Andra rapporterade orsaker är livsmedelsförgiftning, drogmissbruk samt vissa typer av infektioner.
Smärta, svaghet och svullnad i musklerna är ofta de första symtomen. Vid en krosskada kan muskelceller frisätta beståndsdelar, såsom myoglobin, ut i blodet. Detta kan ge symtom som illamående, kräkningar och desorientering. I allvarliga fall kan koma eller hjärtproblem utvecklas.
Om njurarna skadas blir urinen mörkfärgad. Laboratorieprov som visar förhöjda nivåer av kreatinkinas – ett ämne som normalt finns i muskelcellernas intermembrana utrymme – kan också varsla läkare om tillståndet. Förhöjda serumnivåer av myoglobin eller förekomst av myoglobin i urinen (myoglobinuri) är ytterligare varningstecken.
Vid behandling av rabdomyolys övervakar läkare noggrant patientens elektrolytnivåer och justerar dem vid behov. Tillräcklig vätsketillförsel ges för att stödja njurfunktionen, oftast via intravenösa dropp med saltlösning för att stabilisera patienten. I de mest allvarliga fallen krävs dialys för att ta över njurarnas funktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online