De flesta idrottare har någon gång upplevt en ofrivillig sammandragning av en muskel. Det handlar om en muskelspasm, som ofta uppstår efter ett intensivt träningspass. En kramp är en särskild form av muskelspasm där muskeln, i stället för att dra ihop sig och slappna av, förblir hårt spänd under en längre tid. Faktiskt kan de flesta muskler i kroppen drabbas av spasmer – inte bara de som används vid fysisk aktivitet. I vissa fall kan en muskelspasm dessutom vara ett symtom på ett betydligt allvarligare tillstånd.
En muskelspasm uppstår när hjärnan skickar elektriska signaler till muskeln och får den att dra ihop sig. Vissa spasmer är återkommande, vilket innebär att muskeln drar ihop sig och slappnar av om och om igen. Andra, som oftast är mer smärtsamma, kännetecknas av en ihållande kontraktion som är svår att få muskeln att släppa.
Muskelspasmer orsakas oftast av inflammation eller vätskebrist i muskeln. Detta stör i sin tur flödet av elektriska signaler från nerv till muskel, vilket leder till ofrivilliga sammandragningar. Inflammation kan uppstå när en muskel överansträngs, utsätts för kraftig belastning eller brister. Vätskebrist gör att kroppen förlorar elektrolyter, som är avgörande för de elektrokemiska signaler som styr musklerna. Även en dålig kost eller nedsatt cirkulation kan leda till frekventa spasmer, eftersom musklerna då inte får de näringsämnen de behöver.
Bland de allvarligare formerna av muskelspasmer finns magkramper och kärlkramp (angina). Smärtsamma spasmer i sfinktermusklerna, som styr att mat passerar in och ut ur magsäcken, kan kopplas till akuta sjukdomar som matförgiftning eller influensa. Spasmer kan också vara ett symtom på kroniska tillstånd som irritabel tarm (IBS).
Kärlkramp är en smärtsam sammandragning av musklerna i bröstet, som även kan stråla ut i axlar, hals och käke. Eftersom kärlkramp är ett symtom på hjärtsjukdom bör den alltid utredas och behandlas medicinskt.
En mycket allvarlig form av kronisk muskelspasm innebär ofrivilliga sammandragningar av muskelgrupper som ger upphov till upprepade rörelser eller gör det svårt eller rent av omöjligt att hålla en normal kroppsställning. Ofrivilliga ryckningar i ögon eller nacke är relativt vanliga exempel på dystoni. Symtomen börjar ofta lindrigt men kan med tiden utvecklas till att störa vardagslivet i hög grad.
Orsaken till dessa tillstånd ligger inte i muskeln själv, utan i en specifik region i hjärnan samt i signalsubstanserna som skickar elektriska meddelanden till musklerna.
Behandlingen av muskelspasmer beror på deras orsak och svårighetsgrad. Kramper som beror på intensiv träning eller vätskebrist kan ofta lindras med vila, värme- eller köldbehandling samt rikligt med vätska. Ihållande kramper kan lösas upp genom djupavslappning och massage.
Muskulärt avslappnande läkemedel, såsom diazepam (Valium), kan förskrivas för att lindra smärtsamma sammandragningar. Även injektioner med botox, som tillfälligt förlamar muskelvävnaden, kan användas i vissa fall. Dystoni behandlas däremot med läkemedel som reglerar nivåerna av signalsubstanser i hjärnan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online