Ämnet som gör att våra muskler kan röra sig är kalcium. Utan kalciumjoner skulle muskelkontraktionen inte kunna ske alls – de spelar en central roll i den komplexa process som omvandlar nervsignaler till fysisk rörelse.
Processen börjar när kalciumjoner binder till receptorer på ytan av det sarkoplasmiska retiklet, ett specialiserat nätverk av membran inuti muskelcellen. Detta utlöser en frisättning av kalciumjoner ut i cytosolen, den vätska som omger cellens organeller.
Därefter binder kalciumjonerna till proteinet troponin, som sitter på aktinfilamenten i muskelfibrerna. Bindningen orsakar en konformationsförändring – alltså en förändring av proteinets form – som flyttar på tropomyosin och exponerar bindningsställen på aktinfilamentet.
När bindningsställena blivit tillgängliga kan myosinhuvudena fästa vid aktinfilamenten och bilda så kallade tvärbryggor. Myosinhuvudena drar sedan till sig aktinfilamenten, vilket kortar muskelfibern och skapar en sammandragning.
Bildandet av tvärbryggor är det helt avgörande steget i muskelkontraktionen. Så länge kalcium finns tillgängligt upprepas denna cykel gång efter gång, och muskeln förblir spänd. Nervsignalen upphör pumpas kalciumjonen tillbaka in i det sarkoplasmiska retiklet, tvärbryggorna löses upp och muskeln slappnar av.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online