Idiopatisk epilepsi: symtom och olika former

Idiopatisk epilepsi är en grupp epileptiska tillstånd med okänt ursprung som inte kan spåras till något specifikt område i hjärnan, enligt C. P. Panayiotopoulos, MD, PhD, FRCP. Anfallen kan alltså inte förklaras av någon underliggande orsak. Det handlar om ett syndrom, vilket innebär en samling symtom från liknande typer av anfall. Idiopatiska anfall delas in i flera olika klassificeringar, varav de vanligaste presenteras nedan.

Barnepilepsi med absenser (CAE)

Childhood Absence Epilepsy, eller CAE, debuterar i tidig barndom, främst mellan 4 och 8 års ålder. Ett barn med detta tillstånd kan uppvisa stirrande episoder och kortvariga medvetandebortfall. Symtomen pågår ofta bara några sekunder, men de kan förekomma hundratals gånger under en och samma dag, enligt Dr. Michael Wong vid Washington University School of Medicine.

Det kan förekomma små rörelser i ansiktet eller händerna, exempelvis snabb blinkning, men under episoden håller barnet sig i regel helt stilla. Efter anfallet har barnet inget minne av att det har inträffat. Barn med CAE har ofta svårt att bibehålla koncentrationen, och vissa patienter har nedsatt inlärningsförmåga. Personer med barnepilepsi med absenser kan även utveckla andra anfallstyper, främst generaliserade tonisk-kloniska anfall.

Juvenil myoklon epilepsi (JME)

Juvenil myoklon epilepsi, eller JME, är ett tillstånd som i vissa fall kan följa på barnepilepsi med absenser. Det förekommer både hos unga patienter och hos vuxna. Patienterna drabbas av myoklona anfall – korta, okontrollerbara, chockartade ryckningar i armar, ben eller bål, enligt Dr. Wong.

Dessa ryckningar uppstår oftast i samband med att patienten vaknar på morgonen. JME betraktas i allmänhet som ett livslångt tillstånd och behandlas vanligtvis med läkemedel.

Benign rolandisk epilepsi (BRE)

Benignt rolandiskt epilepsisyndrom, eller BRE, kallas även "benign childhood epilepsy with centrotemporal spikes", skriver Dr. Wong. Det är ett av de få idiopatiska anfallssyndrom som faktiskt utgör partiella anfall, vilket innebär att anfallen utgår från ett avgränsat område i hjärnan.

Tillståndet debuterar vanligtvis i senare barndom. Anfallen kan inträffa under sömnen och väcka patienten. Symtomen består av fokala motoriska anfall som drabbar ena sidan av ansiktet, samt armen eller benet på samma kroppssida som det drabbade ansiktsområdet.