Osteoporos (benskörhet) är en sjukdom som framför allt drabbar kvinnor efter menopausen. Sjukdomen innebär att kalcium successivt förloras från skelettet, vilket gör benen skörare och mer benägna att brytas. Höft- och kotfrakturer är vanliga komplikationer hos kvinnor med osteoporos. Den traditionella uppfattningen är att en kalciumrik kost förebygger sjukdomen, men kvinnor i Japan – där kalciumintaget traditionellt är lågt – har förvånansvärt få frakturer. Vad ligger bakom detta mönster?
Enligt Better Bones har den genomsnittliga japanska kalciumkonsumtionen först på senare tid stigit till 540 mg per dag. Det rekommenderade dagliga intaget för kvinnor efter menopaus i USA är hela 1 200 mg. Om kalcium vore den enda avgörande faktorn bakom minskad bentäthet borde äldre japanska kvinnor drabbas av betydligt fler frakturer än amerikanska kvinnor. Verkligheten ser annorlunda ut: höftfrakturfrekvensen i Japan är endast cirka hälften av den amerikanska.
Belastande träning, som styrketräning, hopp eller löpning, rekommenderas för att stärka skelettets funktionella kapacitet och hjälpa benen att behålla sin täthet. Enligt Partnership for Gender-Specific Medicine vid Columbia University kan en del av förklaringen till de japanska kvinnorns färre höftfrakturer vara deras vana att sitta på golvet. Att ständigt resa sig upp och sätta sig ned under dagen ger en naturlig form av belastningsträning som stärker skelettet.
Även om den traditionella japanska kosten är kalciumfattig kan den innehålla andra livsmedel som motverkar benskörhet. Ett tydligt exempel är fermenterade sojabönor, kallade natto, som innehåller stora mängder av ämnet menakinon-7 (vitamin K2). Forskning publicerad i Journal of Nutrition visar att kvinnor som regelbundet äter natto har högre bentäthet i höften än kvinnor som inte gör det – och ju oftare natto konsumeras, desto större är bentätheten.
Låga östrogennivåer pekas ofta ut som orsak till osteoporos, men sambandet är inte helt entydigt. Japanska kvinnor tenderar enligt Better Bones att ha lägre östrogennivåer än kvinnor i USA, samtidigt som deras frekvens av höftfrakturer är låg. Intressant nog sker den största benvävnadsförlusten även bland vita amerikanska kvinnor ofta vid en tidpunkt då östrogennivåerna är höga.
En avgörande skillnad mellan japanska och amerikanska kvinnor kan ligga i hur menopausen upplevs. Frekvensen av östrogenrelaterade hälsoproblem är generellt lägre i Japan. I McGill-universitetets studie "Menopause in Cultural Context" från 1994 rapporterade japanska kvinnor färre besvär under övergångsåldern än sina amerikanska motsvarigheter, och vissa angav inga symtom alls. Om japanska kvinnor, oavsett om det beror på livsstil eller genetik, genomgår en mer gradvis menopaus, kan de slippa den kraftiga benvävnadsförlust som snabba hormonförändringar kan medföra.
Japanska kvinnors låga frakturfrekvens visar tydligt att osteoporos påverkas av fler faktorer än enbart kalciumintaget. Vardagsmotion, fermenterade livsmedel som natto samt en eventuell mer varsam hormonell övergång kan tillsammans bidra till starkare ben – insikter som kan vara värdefulla även för kvinnor i västvärlden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online