Osteoporos – ofta kallad benskörhet – betyder bokstavligen "porösa ben". Ordet porös beskriver något som är skört, har lägre densitet och innehåller håligheter. Ben som drabbats av osteoporos är därför spröda, ömtåliga och lättare att bryta än friska ben.
Våra ben har faktiskt en svampig och porös struktur även när de är helt friska. Skillnaden vid osteoporos är att hålen och utrymmena i denna svampstruktur blir mycket större än i ett friskt ben. Det gör att benet förlorar i styrka och stabilitet.
Livet igenom förnyar vi kontinuerligt det material som våra ben består av. Vid ungefär 20 års ålder har vi nått vår maximala bentäthet och styrka. Därefter saktar bildningen av nytt ben gradvis in. Vid osteoporos går denna process så långsamt att sjukdomen i värsta fall kan bli livshotande.
Den grupp som oftast riskerar att drabbas är småvuxna kvinnor över 65 år som har en mamma eller mormor med sjukdomen. Ärvd benhälsa spelar alltså en viktig roll för risken att utveckla osteoporos.
Osteoporos diagnostiseras vanligast hos äldre kvinnor, men både män och kvinnor i alla åldrar kan löpa risk att få svagare ben. Att få i sig tillräckligt med kalcium och vitamin D samt motionera regelbundet kan förebygga eller fördröja sjukdomen.
Enligt WomensHealth.gov drabbar osteoporos alla ben i kroppen. Frakturer uppstår dock oftast i höft, handled och ryggrad – tre ställen där belastningen är stor och benen är extra utsatta.
Vid osteoporos börjar benen tappa sin form när de successivt trycks ihop. Detta syns tydligast i den övre delen av ryggraden, där ryggen börjar krökas och axlarna faller framåt. Den karakteristiska framåtböjda hållningen är därför ett vanligt tecken på framskriden benskörhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online