Forskning kring strontium som behandling mot benskörhet (osteoporos) har pågått sedan 1959, men det var först under 2000-talet som mineralen blev en mer etablerad behandlingsform. Idag betraktas strontium som en av de mest lovande nyutvecklingarna inom behandlingen av denna mycket vanliga sjukdom.
Strontium är ett mineral som är nära släkt med kalcium. Eftersom de två ämnena delar så många egenskaper kan strontium inte bara ersätta kalcium i skelettet, utan även dra till sig ytterligare kalcium till benstrukturen. Precis som kalcium förekommer strontium dessutom naturligt i människokroppen.
Mineralet upptäcktes år 1808 och började användas som medicinsk behandling mot olika åkommor redan på 1880-talet. Det användes i stor omfattning fram till 1950-talet.
På grund av sin radioaktiva form, strontium-90, mötte dock mineralet kraftigt motstånd från medicinska forskarsamhället under stora delar av 1900-talet. Det var under 1950-talet som man upptäckte att strontium-90, en biprodukt från kärnvapenprov, var radioaktivt och cancerframkallande. Den skräcken fick forskarna att vända ryggen åt även de positiva effekterna av mineralens icke-radioaktiva former i nästan tre decennier.
Även om ett vetenskapligt genombrott för strontium som behandling mot osteoporos skedde redan 1959, återupptogs forskningen alltså inte förrän 1986.
Efter storskaliga kliniska prövningar och studier i både USA och Europa under de senaste decennierna finns strontium idag tillgängligt både som receptbelagt läkemedel och som kosttillskott.
Oavsett vilken form du väljer rekommenderas det att strontium intas på fastande mage, minst två timmar efter senaste måltid. Många tycker att läggdags är ett praktiskt tillfälle.
Kosttillskottet har funnits på marknaden i flera år och består av strontiumcitrat. Tillverkaren rekommenderar oftast en dos på högst 700 mg per dag, vilket ungefär motsvarar dosen av receptbelagt strontium. Det är alltid klokt att rådfråga din läkare innan du påbörjar något kosttillskott, inklusive strontiumcitrat.
I USA finns receptbelagt strontium i formen strontiummalonat, som länge befunnit sig i godkännandeprocessen hos den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA. Normal dosering är 680 mg per dag. Inom EU godkändes istället strontiumranelat som läkemedel, men dess användning har senare begränsats kraftigt på grund av rapporter om ökad risk för hjärt-kärlkomplikationer.
Eftersom det råder viss oenighet inom den medicinska världen om huruvida den receptbelagda formen har fördelar jämfört med det lättillgängliga kosttillskottet, bör du alltid diskutera med en läkare du litar på innan du väljer behandlingsväg.
Förekomsten av biverkningar har varit låg i kliniska studier och prövningar – endast 2 till 4 procent av patienterna drabbades. De möjliga biverkningarna inkluderar illamående, diarré, huvudvärk och eksem.
Vissa grupper bör helt undvika strontium. Det gäller kvinnor som är gravida eller ammar, barn, personer som behandlas med antibiotika samt personer med nedsatt njurfunktion, tidigare venösa blodproppar eller ökad risk för att drabbas av blodpropp i venerna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online