1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Läkemedel mot benskörhet – behandlingsalternativ du bör känna till

Osteoporos, eller benskörhet, beskrivs av det amerikanska institutet NIAMS (National Institute of Arthritis and Musculoskeletal and Skin Diseases) som ett allvarligt hot mot folkhälsan som drabbar 44 miljoner amerikaner. Flera effektiva behandlingar finns tillgängliga, och rätt behandling kan potentiellt förebygga miljontals försvagande frakturer orsakade av sjukdomen. De läkemedel som godkänts för behandling av benskörhet inkluderar bisfosfonater, raloxifen, kalcitonin och teriparatid.

Bisfosfonater

Bland de mest använda läkemedlen mot benskörhet finns bisfosfonater som Fosamax, Actonel, Boniva och Reclast. Denna läkemedelsgrupp är godkänd för behandling av benskörhet efter menopaus, benskörhet hos män samt benskörhet till följd av behandling med glukokortikoider, exempelvis prednison och kortison.

Raloxifen

Raloxifen, som säljs under varumärket Evista, är godkänt för behandling av benskörhet efter menopaus. Läkemedlet är en östrogenagonist/antagonist och ger vanligtvis få eller inga biverkningar, vilket gör det till ett väl tolererat alternativ för många patienter.

Kalcitonin

Miacalcin och Fortical innehåller den aktiva substansen kalcitonin. Kalcitonin är ett sköldkörtelhormon som reglerar kroppens kalciumbalans och påverkar benomsättningen. Behandlingen är avsedd för patienter som haft menopaus i minst fem år.

Teriparatid

Teriparatid, som marknadsförs under namnet Forteo, är ett bisköldkörtelhormon som stimulerar bildningen av ny benvävnad. Läkemedlet är godkänt för behandling av benskörhet efter menopaus samt benskörhet hos män.

Att tänka på vid behandling

Alla läkemedel som godkänts för behandling av benskörhet kräver recept. Beroende på preparat kan medicinen administreras oralt, intranasalt (som nässpray), subkutant (under huden) eller intramuskulärt (i muskulaturen). Valet av behandling bör alltid göras tillsammans med läkare utifrån patientens individuella behov, riskfaktorer och hälsotillstånd.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online