Osteoporos är en systemisk skelettsjukdom karaktäriserad av låg benmassa och mikroarkitektonisk deterioration, vilket leder till ökad skörhet och frakturrisk.
Patofysiologi
Obalans mellan osteoklast-medierad resorption och osteoblast-medierad bildning. Postmenopausalt östrogenförlust accelererar resorption. Åldrande minskar osteoblastaktivitet. Resultat: tunnare corticalis, trabekulär förlust, kopplingsförlust.
Kliniska drag
- Tyst tills fraktur (höft, vertebral, handled, överarm).
- Vertebrala frakturer: höjdminskning, kyfos, kronisk ryggsmärta.
- Höftfraktur: hög morbiditet/mortalitet (20–30% 1-års mortalitet).
Diagnostik
- DXA (dual-energy X-ray absorptiometri): T-score ≤ -2,5 vid höft/rygg = osteoporos. T-score -1 till -2,5 = osteopeni.
- FRAX® verktyg: 10-års major osteoporotisk/hoftfraktur sannolikhet (inkluderar kliniska riskfaktorer).
Farmakoterapi
- Antiresorptiva: Bisfosfonater (alendronat, zoledronat), denosumab (RANKL-hämmare), raloxifen (SERM).
- Anabola: Teriparatid, abaloparatid (PTH-analoger), romosozumab (sklerostin-hämmare) — bygger ben; begränsat till 12–24 månader.
Icke-farmakologisk
- Belastning/styrketräning.
- Kalcium 1000–1200 mg/dag (kost + tillskott), Vitamin D 800–2000 IE/dag.
- Fallförebyggande: hemmasäkerhet, synkontroll, balansträning.
- Rökavvänjning, alkoholverkning.
Forebyggande
Toppbenmassa (ålder 25–30) sätter banan. Livslångt adekvat kalcium/D, träning, undvika rök/överdriven alkohol maximerar topp och saktar förlust.
