Premenstruell dysforisk störning (PMDS) är ett emotionellt och fysiskt tillstånd som drabbar cirka 5 procent av alla kvinnor i samband med menstruationscykeln. Tillståndet betraktas som en betydligt svårare variant av premenstruellt syndrom (PMS), som i sin tur påverkar omkring 75 procent av kvinnor. Symtomen vid PMDS liknar de vanliga PMS-besvären och omfattar bland annat depression, inre spänning, ångest, irritabilitet och kraftiga humörsvängningar. En kvinna misstänks oftare ha PMDS när symtomen är så påfrestande att de stör vardagen och hindrar henne från att klara sina dagliga aktiviteter.
Det finns inget enskilt test som kan fastställa PMDS, och mätningar av nivåerna av östrogen och progesteron säger inget om huruvida störningen föreligger. Istället utgår läkaren från symtombilden. Fyra centrala symtom är:
Minst ett av dessa symtom måste finnas för att en diagnos ska kunna ställas. Därtill kommer andra vanliga symtom som koncentrationssvårigheter, trötthet och brist på energi, förändrad aptit med överätning, samt fysiska besvär som viktuppgång, uppblåsthet, huvudvärk och muskelvärk. För att styrka diagnosen dokumenterar många läkare symtomen i en dagbok under minst två menstruationscykler.
Fyra läkemedel har godkänts av den amerikanska läkemedelsmyndigheten (FDA) specifikt för behandling av PMDS: Sarafem, Paxil CR, Zoloft och Yaz.
Sarafem innehåller samma verksamma ämne som Prozac (fluoxetin), ett antidepressivt läkemedel som även används vid tvångssyndrom, bulimi och paniksyndrom. Kvinnor som behandlas med MAO-hämmare får inte kombinera detta med Sarafem, eftersom kombinationen av dessa antidepressiva läkemedel kan vara farlig.
Paxil CR (paroxetin) används mot depression, paniksyndrom och social ångest genom att reglera mängden av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Läkemedlet är endast avsett för vuxna över 18 år, eftersom antidepressiva läkemedel hos vissa tonåringar har visats öka suicidtankar och självdestruktivt beteende.
Zoloft (sertralin) är ett antidepressivum som även används vid paniksyndrom, tvångssyndrom och posttraumatiskt stressyndrom. Kombination med NSAID-preparat (antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel) eller acetylsalicylsyra kan öka blödningsrisken, och alkohol bör undvikas under behandlingen.
Yaz är ett p-piller som innehåller östrogen och gestagenet drospirenon. Utöver sin preventiva effekt har det visats lindra både de emotionella och fysiska symtomen vid PMDS.
Alla läkemedel mot PMDS kan ge allvarliga biverkningar, vilket kvinnor behöver väga in innan behandlingen påbörjas.
Bland biverkningarna av Sarafem finns onormal ejakulation, nedsatt sexlust, influensaliknande symtom, gaser, huvudvärk, klåda, darrningar, utslag och impotens.
Paxil CR kan vara farligt under graviditet. Kliniska studier har visat att barn till kvinnor som använder antidepressiva läkemedel sent i graviditeten kan drabbas av andningssvårigheter, kramper, förändrad kroppstemperatur, matningssvårigheter, kräkningar, lågt blodsocker och ihållande gråt. Vanliga biverkningar för kvinnan är diarré, illamående, nedsatt aptit, yrsel, sömnlöshet, dåsighet, synrubbningar och förstoppning.
Vid Zoloft-behandling kan abrupt utsättning ge besvär, bland annat serotonergt syndrom med feber, svettningar och muskelstelhet, samt svårigheter att tänka klart eller förändringar i mental funktion, andning, hjärtrytm eller blodtryck.
Hormonet drospirenon i Yaz kan höja kaliumnivåerna i kroppen och bör därför inte användas av kvinnor med njur-, lever- eller binjuresjukdom, eftersom det kan leda till hjärtproblem. Rapporterade biverkningar inkluderar luftvägsinfektioner, ömma bröst, vaginal svampinfektion, vaginit, urinvägsinfektion, bihåleinflammation, migrän och huvudvärk, buksmärta, mellanblödningar, nedsatt libido, viktuppgång och bäckensmärta.
Förutom antidepressiva medel och p-piller finns andra preparat som förskrivs till kvinnor med PMDS, exempelvis läkemedel med naturligt progesteron. Det vanligaste är Prometrium, som dock inte är godkänt av FDA specifikt för PMDS-behandling. Läkemedlet används oftast till kvinnor som slutat menstruera före menopaus, eller till kvinnor som genomgår hormonbehandling efter menopaus. Möjliga biverkningar är yrsel, ömhet i brösten, buksmärta, bröstsmärta och diarré. Läkemedlet ska inte användas under graviditet eller av kvinnor med tidigare onormala blödningar, leversjukdom, störd blodkoagulering eller bröstcancer.
Många med PMDS har också nytta av samtalsterapi som komplement till läkemedel. En vanlig metod är kognitiv beteendeterapi (KBT), som bygger på idén att våra inre tankar styr hur vi känner och agerar. Behandlingen omfattar ofta cirka tolv sessioner, där terapeuten hjälper patienten att konfrontera negativa tankemönster och utveckla strategier för att hantera dem i vardagen. Vissa kvinnor har även haft gott resultat av avslappningsterapi, som med hjälp av meditation, aromaterapi och liknande metoder minskar både psykiskt och fysiskt obehag.
Vissa kvinnor lyckas lindra PMDS på mer naturlig väg, bland annat genom förändrade tränings- och kostvanor. Regelbunden motion tre till fem gånger per vecka har visat sig lindra både de fysiska och psykiska symtomen, inklusive depression. Aerob träning som promenader, simning och cykling är särskilt effektiv. Kvinnor med PMDS bör försöka begränsa intaget av alkohol, koffein, socker, salt och tobak, och istället äta mer kolhydrater, protein, fullkorn, frukt och grönsaker. Multivitaminpreparat med näringsämnen som vitamin B6 och E, kalcium och magnesium kan lindra PMS-besvär vid låga till måttliga doser. Magnesium har exempelvis hjälpt mot vätskeansamling, som många kvinnor upplever under den premenstruala fasen.
Oavsett vilken behandlingsväg du överväger är det viktigt att rådfråga läkare eller annan vårdpersonal för att få en individanpassad bedömning och en trygg behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online