Termen restless legs-syndrom (RLS) kan låta lustig, men för de miljontals människor som lever med tillståndet är ingenting att skratta åt. I Sverige kallas sjukdomen även Willis-Ekboms sjukdom. Det är en neurologisk störning som oavbrutet driver drabbade att flytta på benen, ofta med krypningar, stickningar eller en obeskrivlig oro i benen som är som värst på kvällen och natten.
Symtomen berövar både den drabbade och sängpartnern sömnen, natt efter natt. De kan också göra det plågsamt att sitta stilla på ett flygplan, i en föreläsningssal, på ett möte eller på bio och teater. Många med RLS är därför beredda att prova i princip vad som helst – från receptbelagda läkemedel till kosttillskott och huskurer – för att få lindring.
Flera farmakologiska behandlingsalternativ finns mot RLS, bland annat Mirapex (pramipexol) och Requip (ropinirol). Båda läkemedlen används ursprungligen vid Parkinsons sjukdom och förskrivs även vid svårare former av RLS. De påverkar signalsubstansen dopamin i hjärnan, vilket kan dämpa rörelsedriften och de krypande känslorna i benen.
Många som använder dessa läkemedel rapporterar att ryckningarna och besvären minskar eller försvinner. Vanliga biverkningar är dock dåsighet, yrsel och illamående, och vissa patienter utvecklar med tiden så kallad augmentation – att symtomen förvärras och infaller tidigare på dygnet. Behandlingen ska därför alltid skötas av läkare.
De som av kostnads- eller biverkningsskäl hellre undviker receptbelagda läkemedel provar ofta en lång rad andra metoder, till exempel:
Till och med en gammal huskur där man lägger en tvåltvål under lakanet nära fötterna har sina anhängare.
Det är dock viktigt att komma ihåg att rapporterna om framgång med dessa metoder är rent anekdotiska. Ingen klinisk studie har visat att någon av de icke-farmakologiska behandlingarna har dokumenterad effekt. Vad som hjälper en person kan dessutom vara helt verkningslöst för en annan.
Kalium är ett livsviktigt mineral – en så kallad elektrolyt – som behövs för bland annat celltillväxt, vätskebalans samt nerv- och muskelfunktion. Eftersom kalium påverkar muskelkontraktioner och nervimpulser har det blivit en av de många icke-farmakologiska kurer som personer med RLS prövat. Tanken är att brist på mineralen skulle kunna bidra till muskelryckningar och rastlöshet i benen.
Liksom med övriga icke-farmakologiska behandlingar är dock framgångarna med kalium mot RLS anekdotiska – det finns ingen vetenskaplig evidens för att kaliumtillskott lindrar besvären hos personer med normala kaliumvärden.
Kaliumbrist beror oftast på förluster via urinen, exempelvis vid behandling med urindrivande läkemedel (diuretika), men kan också uppstå vid kraftiga svettningar, kräkningar eller diarré. Patienter som använder diuretika får därför ibland kaliumtillskott förskrivna samtidigt, eller enkla råd som att "äta en banan".
Förutom bananer finns kalium naturligt i bland annat:
En genomsnittlig banan ger ungefär samma mängd kalium som en tablett kaliumglukonat.
Eftersom kalium finns rikligt i en välbalanserad kost behöver friska människor normalt inte ta tillskott. Överskott av kalium kan faktiskt vara farligt: för höga kaliumvärden i blodet (hyperkalemi) kan störa hjärtats rytm och i värsta fall orsaka allvarliga arytmier.
Rådfråga därför alltid din läkare innan du börjar med kaliumtillskott, oavsett anledning. Fråga om läkaren tror att kalium kan hjälpa just din RLS, och be i så fall om regelbundna blodprov så att ditt kaliumvärde kan övervakas. Receptfria kaliumpreparat i högre doser kan dessutom irritera magen och ska aldrig användas vid njursjukdom utan medicinsk bedömning.
Sammanfattningsvis: Kalium är viktigt för muskler och nerver, men det finns inga vetenskapliga belägg för att kaliumtillskott lindrar restless legs-syndrom. Prova gärna kaliumrik kost, men undvik egenvård med tillskott utan att först diskutera det med din läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online