1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Dekompressionsbehandling vid diskbråck – så fungerar det

Spinal dekompression är ett samlingsbegrepp för flera olika kirurgiska och icke-kirurgiska metoder som används för att lindra tryck mot ryggmärgen eller nerverötterna. Trycket beror ofta på ett tillstånd som kallas diskbråck. Kirurgi är dock sällan nödvändig – enligt Mayo Clinic behöver endast cirka 10 procent av alla med tillståndet så småningom opereras.

Vad är ett diskbråck?

Mellan varje par kotor i ryggraden finns en disk med ett segt, fiberrikt ytterhölje som omsluter en geléliknande kärna. Ett diskbråck uppstår när detta hölje spricker eller skadas, vilket gör att material från kärnan pressas ut och trycker mot nerver och/eller utlöser ett immunsvar som leder till inflammation. Vanliga symtom är domningar, stickningar och smärta i rygg, nacke samt armar och ben, beroende på var i ryggraden bråcket sitter.

Icke-kirurgisk dekompression

Icke-kirurgisk dekompression, ibland kallad vertebral axial decompression (VAX-D), är en metod där behandlaren applicerar kontrollerad dragkraft för att omväxlande töja och slappna av det drabbade området av ryggraden. Vissa behandlare och patienter rapporterar goda resultat vid besvär orsakade av diskbråck, men enligt en artikel från 2007 i tidskriften Chiropractic and Osteopathy är den vetenskapliga dokumentationen bakom VAX-D mycket begränsad. Ytterligare forskning krävs innan metoden kan bedömas som en effektiv behandlingsform.

Kirurgisk dekompression

Många patienter med diskbråck behöver aldrig opereras. Om symtomen däremot fortsätter att förvärras och icke-kirurgiska behandlingar inte ger någon förbättring kan kirurgi bli aktuell. De vanligaste kirurgiska dekompressionsingreppen är laminectomi och discectomi:

  • Laminectomi: Det utskjutande bråcket och den beniga bågen runt ryggmärgskanalen avlägsnas för att skapa mer utrymme för nervstrukturerna.
  • Discectomi: Den centrala delen av det brutna disken tas bort, oftast efter att kirurgen tagit bort en del av kotan för att få åtkomst.
  • Mikrodiscectomi: Ett operationsmikroskop används, vilket möjliggör mindre snitt och minimerar skador på omgivande ben och vävnad. Återhämtningstiden är vanligtvis kortare än vid en standarddiscectomi.

Komplikationer

Som vid alla kirurgiska ingrepp innebär kirurgisk dekompression en risk för komplikationer, bland annat infektion, instabilitet i ryggraden, skada på ryggmärgen, djup ventrombos (blodpropp) och läckage av ryggvätska. Även om ryggkirurgi oftast lyckas avlägsna smärta och andra symtom återkommer problemet i vissa fall – eller leder i sällsynta fall till ökad smärta.

Alternativa behandlingsmetoder

Den vanligaste behandlingen av diskbråck är konservativ vård – vila, smärtlindrande läkemedel och sjukgymnastik. I de flesta fall lindras ryggsmärtan orsakad av ett diskbråck utan behov av operation. Konservativ behandling är inte bara billigare än kirurgi, den undviker också många av riskerna och är ofta mycket effektiv.

Informationen i artikeln är inte avsedd som medicinsk rådgivning. Frågor om vilken behandling som passar dig bäst bör alltid ställas till läkare.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online